CD: Symfonier av Havergal Brian
Recension, Skivor onsdag, mars 16th, 2011
Havergal Brian: Symphonies Nos. 17 & 32; Tone Poem: In memoriam; Festival Dance (Naxos). Speltid: 59’37.
RTÉ National Symphony Orchestra, Adrian Leaper (dirigent)
–
Havergal Brian (1876–1972) är väl mest känd för sin närmast monstruösa 1:a symfoni. Den bär namnet ”Den gotiska” och får Mahlers 8:a att te sig modest. Den tar nästan 2 timmar att framföra och kräver sådär 1000 medverkande. På Naxos inspelning av den är fyra sångare, sex körer och två symfoniorkestrar i farten. Brian skrev den under åren 1919–27 och var alltså som symfoniker något av en late starter. Det tog han igen med besked och fick så småningom ihop inte mindre än 32 stycken under sin levnad. Men så blev han också 96 år och var verksam nästan in i det sista.
På den här cd:n kan man höra musik som omspänner 60 års skapande, från Festal Dance (1908) till Symfoni nr 32 (1968). Den senare är skriven av en 92-åring, men tro inte att den bär spår av mattad skaparkraft. När man sedan konstaterar att Symfoni nr 17 skrevs 1961 inser man att Brian under sju år skrev tolv symfonier vid en ålder där de flesta redan ligger i graven. Trots det var the life of Brian ingen självklar success story. Det dröjde länge för arbetargrabben från Stoke-on-Trent att nå erkännande, så det var tur att han blev så gammal som han blev.
Brian tillhör ungefär samma tonsättargeneration som Ralph Vaughan Williams, Gustav Holst och Arnold Bax (som är den som han har mest gemensamt med). Hans musik är kraftfull och byter ofta riktning, instrumentationen kan vara originell och fantasifull. Men här finns också något mycket brittiskt i blandningen av lite braskande brass, nobel innerlighet och visionära inslag. Även om Havergal Brian inte räknas till 1900-talets riktigt stora tonsättare har han förvisso skrivit musik som det finns all anledning att ta del av.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
