Roman: Indignation
Recension, Skönlitteratur fredag, mars 18th, 2011Indignation
Philip Roth
Översättare: Nancy Westman
Albert Bonniers förlag. 187 sidor. Utkommer den 18 mars 2011.
”För historia är ingen fond – historia är själva scenen”, sägs det vid ett avgörande tillfälle i den amerikanske författaren Philip Roths kortroman Indignation från 2008 som nu ges ut i svensk översättning. Om man skulle betrakta meningen som en nyckelreplik kan det tyckas märkligt att Roth skrivit en bok där Koreakriget används som just fond eller bakgrund. Handlingen i Indignation utspelas samtidigt som kriget pågår, först i Newark, New Jersey och sedan i hjärtat av den amerikanska mellanvästern, i Winesburg, Ohio. Fast redan i första meningen kan man ana att Koreakriget snarare utgör skuggsidan till berättelsen om collegestudenten Marcus Messner: ”Ungefär två och en halv månad efter att de välutbildade divisionerna från Nordkorea, utrustade med vapen från Sovjet och från kinesiska kommunister, gick över den 38:e breddgraden och in i Sydkorea den 25 juni 1950, och Koreakrigets lidanden inleddes, började jag på Robert Treat, ett litet college centralt beläget i Newark.” Inledningen kan sägas antyda det som resten av boken visar, att individens historia är sammanlänkad med de större skeendena och att ingen undkommer sin samtid.
Marcus problem tar sin början när hans far plötsligt, som över en natt, blir ”galen av oro” över att sonen ska råka illa ut. Pappan, som är en koscherslaktare och driver en köttbutik, utvecklar en besatthet vid tanken att veta vad sonen gör hela tiden. Hans övervakning blir ohanterlig för den unge studenten som bestämmer sig för att flytta så långt från Newark som möjligt och hamnar i Winesburg. Flytten medför dock inte den befrielse Marcus hoppats på utan ytterligare problem och nya konflikter. Han stöter sig med sina rumskamrater, blir ovän med dekanus för manliga studenter och inleder en förvirrande relation med en jämnårig flicka som kommer från en trasig familj och försökt att ta sitt eget liv. Allt Marcus egentligen vill är att sköta sina studier och sitt arbete på värdshuset i Winesburg, ”göra allt rätt och riktigt”, men det ska visa sig svårare än han kunnat föreställa sig.
Tidigt i Indignation, ungefär fyrtio sidor in i boken, får läsaren veta att Marcus är död, att han blivit mördad i Korea och ”nu” befinner sig någonstans där det enda som existerar är minnen av hans nittonåriga liv. Även om vi känner igen berättargreppet från böcker som Lovely Bones av Alice Sebold och filmer som Sunset Boulevard och American Beauty är Roths användning både originell och kongenial med den historia han berättar. Till skillnad från föregångare, exempelvis Sebolds mer ”andliga” bok, lämnar Roths roman aldrig jordelivet. Boken stannar hos de levande, men när vi läser den kommer ständiga påminnelser om att döden lurar bakom hörnet, att oavsett hur mycket vi önskar så kommer det inte att sluta lyckligt, inte för någon, allra minst för Marcus Messner.
Indignation är den andra boken av fyra som tillsammans bildar en kategori som Roth kallar Nemeses: Short Novels. De övriga böckerna är Everyman (2006), The Humbling (2009) och Nemesis (2010). Den senast publicerade romanen har alltså fått ge namn åt denna kategori med korta, koncentrerade texter som alla tar sig an det mest outgrundliga i livet: döden. Everyman inleds med protagonistens begravning, The Humbling handlar om en självmordbenägen skådespelare och Nemesis, som tematiskt påminner mest Indignation och som också utspelar sig i historisk tid, skildrar polioepidemins spridning i Newark under 1940-talet. Bucky Cantor, huvudpersonen i Nemesis, är en ung man som liksom Marcus Messner försöker undvika misstag och vara ansvarstagande och moraliskt fläckfri, men i båda fallen kan deras strävanden beskrivas som en sorts hybris. Och hybris – vet alla som är bekanta med den grekiska tragedin – straffas av hämndgudinnan Nemesis.
Marcus stora misstag är med andra ord inte summan av de små misstag han begår under bokens gång utan hans strävan att undvika felsteg och hans önskan att ställa sig utanför den tid han lever i. Temat med människor som blir offer för historiens obevekliga kraft återkommer i Roths romaner, bland annat mästerverken American Pastoral, I Married a Communist och The Human Stain som tillsammans brukar kallas The American Trilogy. I Indignation är det rektorn på Winesburg college som säger till sina studenter, bland dem Marcus, att ”historien hinner ikapp er. För historia är ingen fond – historia är själva scenen. Och ni är på den scenen!” Orden blir en tragisk påminnelse om omöjligheten att förbli ”självständig” i den mening Marcus eftersträvar.
Styrkan i Indignation ligger i Philip Roths förmåga att teckna levande karaktärsporträtt och självsäkerheten i hans berättande. Romanen är skriven i en klar, enkel prosa, helt befriad från yviga gester eller onödig utsmyckning. Hos en sämre författare skulle språket antagligen te sig torftigt, men hos Roth står det helt i tjänst hos berättelsen. Han har den sällsynta förmågan att skriva böcker som man glömmer att man läser. Blandvändare, brukar vi säga, men hos Roth är det sällan eller aldrig de yttre händelserna som driver romanen framåt utan karaktärernas inre konflikter. Även om Indignation inte kan jämföras med hans främsta verk är det en imponerande liten bok som visar hur en mästerlig författare som inte har något att bevisa kan göra stor konst tillgänglig för en bred publik.
__________
Roger Edholm är litteraturvetare och arbetar på en avhandling om Philip Roths författarskap.
Copyright/fotograf: Nancy Crampton
