Tuppen och havet
Recension, Skönlitteratur onsdag, april 27th, 2011Tuppen och havet
Sara Paborn
Brombergs. 306 sidor. Utgivningsdag den 27 april 2011.
Tuppen och havet är en humoristisk och ganska udda historia om längtan efter frihet och sökandet efter sig själv.
En kvinna och hennes pojkvän åker ut till en liten ö utanför den sydsvenska kusten för att hälsa på kvinnans far som bosatt sig där. Det är en vacker och idyllisk plats, men sedan en ny granne flyttat in med sitt husdjur, en mexikansk stridstupp, har tystnaden ersatts av ett ständigt galande. Varje morgon klockan kvart över fyra väcks de av tuppen, och kvinnan och fadern är nu överens om att något måste ske för att få tillbaka harmonin som rådde innan: tuppen måste dö! Till sin hjälp har de fångat in en ovanlig mink som cirkulerat länge på ön. Denna mink planerar de att släppa in på kvinnans tomt för att den ska ta kål på tuppen, men det visar sig vara svårare än väntat …
Sara Paborn debuterade 2009 med Släktfeber som blev en kritikerrosad succé. Tuppen och havet är en fristående fortsättning och de som läst debutromanen kommer att känna igen några av karaktärerna.
När jag läste denna roman var det en tanke som slog mig: ”jag vill inte att den ska ta slut!” Jag så gott som sträckläste den, eftersom jag inte ville skiljas från de fantastiska karaktärerna och hela tiden ville veta vad som skulle hända härnäst. Paborn har ett språk som är fängslande och karaktärerna är lätta att känna igen sig i och sympatisera med. Fadern kan man inte annat än älska; hans frimodiga förhållningssätt till livet, hans passion för det enkla och hans likgiltighet inför andra människors åsikter. Han är helt enkelt sig själv, vare sig folk tycker om det eller ej. Kvinnan däremot är hans totala motsats. Hon har genom hela livet varit otroligt mån om vad andra tycker om henne. Hon är en känslomänniska som tar på sig andra människors misär och hon för en ständig kamp mot tiden och allt som borde hinnas med att göra.
Men de mest intressanta karaktärerna i denna historia är ändå grannen och tuppen. Det är en viss mystik kring tuppen och dess härkomst som får mig att vilja veta mer. Bara det faktum att den förr i tiden kallades för Slaktaren får mig att vilja ha mer bakgrundshistoria.
Sammanfattningsvis är Tuppen och havet en roman som kommer få dig att dra på smilbanden och lämna efter sig en skön känsla om att livet är till för att levas. Dock hur det ska levas är upp till var och en att bestämma.
__________
Maria Sandström
