CD: Fleet Foxes
Recension, Skivor fredag, maj 6th, 2011
Fleet Foxes: Helplessness Blues (Sub Pop, Bella Union)
Robin Pecknold (sång, gitarr), Skyler Skjelset (gitarr, mandolin), Josh Tillman (trummor, sång, arrangemang), Casey Wescott (keyboard, sång), Christian Wargo (bas, gitarr, sång) & Morgan Henderson (multi-instrumentalist, arrangemang)
Utkommer 3 maj
Folk, barock pop
Fleet Foxes har ett utomordentligt passande namn. Med sina underbart melankoliska stämmor, välspelade instrument och fullständigt träffsäkra sound är det som om skogen talar genom bandets musik. Den är en örn som flyger över berg och dalar; en björn som fångar lax vid flodbanken; en rävhona som varsamt vaktar sitt gryt, och den är en vrålande vårflod som tar fart, kastar sig genom vidderna med oerhörd kraft, saktar ner, tar fart igen och tillslut mynnar ut i ett andlöst vacker smaragdgrönt hav.
Fleet Foxes är ett till synes tillbakadraget band(och med det menar jag att man sällan ser dem i den internationella pressen). Inga direkta hits, även fast de är stora. Deras musik kanske kan beskrivas som … subtil sublimitet. Precis. Man måste se helheten, och den är jäkligt bra. Fleet Foxes är för mig skägg, skogshuggarjackor och grillad bisamråtta snurrande över en sprakande lägereld. Deras musik är en stor skog, en vildmark, tillbaka till rötterna. Med låtar som Ragged Wood, Winter White Hymnal och Tiger Mountain Peasant Song sprider de en mystik över sina alster, en mystik som göms bland de tätvuxna träden och letar sig fram likt dimman en tidig morgon i juli.
Bandet är baserat i Seattle, staden som gett oss band som Pearl Jam, Nirvana och Death Cab For Cutie, bara för att nämna några. Man fick sitt genombrott med andra EP:n Sun Giant, innehållande fem låtar av ansenlig kaliber, bland annat deras kanske mest kända låt, Mykonos. Sångaren Robin Pecknold och gitarristen Skyler Skjelset gick på samma high school i en förort till Seattle, och de fann snabbt varandra genom deras gemensamma kärlek för bland annat folkhjältar som Bob Dylan, Hank Williams och Neil Young. De bildade bandet Pineapple, men bytte snart till Fleet Foxes, fascinerade av den märkliga brittiska gentlemannasporten. Phil Ek, etablerad musikproducent i Seattle, uppmärksammade talangen hos sångaren och hjälpte dem att spela in sin första demo, Fleet Foxes. Resten är som man säger, historia, även om det är en hittills kort sådan. Bandet har släppt två EP och en fullängdare, men i maj kommer deras andra och mycket efterlängtade andra album, som egentligen skulle släppts 2009 men på grund av bandets turnerande blev uppskjuten.
Nya skivan Helplessness Blues skiljer sig inte från förra skivan, utan den är vacker, melankolisk – och ett musikaliskt mästerverk. Fleet Foxes får aldrig släppa sitt sound, det där som gör att man bara vill ta sitt pick och pack och leka skogsmulle. När ett band lyckas förmedla en så pass stark känsla genom sin musik och sina texter, ja, då är det helt okej i min bok.
__________
David Johansson är litteraturvetare och musikskribent
