Biografi: Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne

Inlagd av Kulturdelen Facklitteratur, Recension onsdag, maj 11th, 2011

Hunter: Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne

E. Jean Carroll

Översättning: Per Stern

Vertigo. 451 sidor. Har utkommit.

Det var den 20 februari 2005 som Juan Thompson hörde ett skott i sin fars stuga i Woody Creek, Colorado. Han visste direkt vad som hade hänt – och mycket riktigt, när han kom in i rummet skottet hörts ifrån såg han sin far – författaren och gonzojournalistikens fader Hunter S. Thompson – ligga död på golvet med ett rykande gevär bredvid sig.

Hunter S. Thompson föddes i Louisville, Kentucky, Men skulle snabbt ta sig ur sitt trassliga familjeliv med en framliden far, en alkoholiserad mor och två bröder. Han var en ung man med drömmar om att bli professionell atlet. Samtidigt som han sysslade med diverse idrotter, fick alla flickor att hänga efter honom och ofta hamnade i trubbel på grund av sin syn på ”the big man”, skrev han för Athenaeum Literary Association. Det var en litterär klubb där majoriteten av medlemmarna paradoxalt nog tillhörde överklassen i Louisville. Här grundlades Thompsons framtida karriär som journalistikens bad boy och visionär.

Hunter skulle snart få ett jobb som sportredaktör för en tidning i Jersey Shore, Pennsylvania, som sedan flyttade till New York City. Väl i staden som aldrig sover började Thompsons litterära bana ta fart på allvar. Vid ett tillfälle hade Thompson ett jobb som kopieringspojke på det respekterade magasinet Time. Deras enda krav på springpojkar var att de inte fick ha några som helst drömmar om att bli journalister.

Hunter ska under sin tid som springpojke ha använt kopieringsmaskinerna utan lov för att tillverka egna exemplar av Fitzgeralds The Great Gatsby och Hemingways krigsskildring A Farewell to Arms för att lära sig den språkliga rytmen hos sina favoritförfattare.

I New York bodde Hunter i en trång källarlägenhet som egentligen inte kunde kallas för lägenhet. Man var tvungen att snirkla sig förbi dussintals tvättlinor med tvätt och ta sig in genom en dörr som inte heller den kunde kallas för dörr. Innanför dörren fanns ett slags pannrum med en stor värmepanna som tjöt hela nätterna. Men detta visade sig inte vara något problem för den unge Hunter, då sömn mycket sällan fanns på den nattliga agendan. Droger, sprit och kvinnor var återkommande inslag i den utfattige Hunters tillvaro i The Village i början av sextiotalet. Hur han kom över drogerna och spriten utan pengar går över de flestas förstånd.

Thompson hade tagit upp ett förhållande med en gammal flamma från tiden i Louisville, Sandra Dawn Conklin – senare fru Thompson – och tillsammans hade de fått en son, Juan. Anledningen till att de döpte honom till Juan var för att Hunter ville ge pojken ett portugisiskt namn inspirerat från parets tid i Rio de Janeiro före sonens födelse. I E. Jean Carrolls biografi Hunter: Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne beskriver Sandra hur Juan, blott två år gammal, får tag i lite aluminiumfolie från kylskåpet. Hon får med viss möda tag i folien och upptäcker att Hunter förvarat sin LSD där. Hon ser på Juan och ett stort flin breder ut sig över gossens oskyldiga nuna. Ett av de – skrämmande nog – mindre överraskande inslagen i familjens liv.

Hunter tröttnade på journalistiken, lade den åt sidan och började i stället fila på romaner. Han fick då ett samtal från Carey Williams, redaktör på tidningen The Nation, som frågade om han kunde skriva en artikel om det notoriska motorcykelgänget Hell’s Angels åt dem. Arvodet var för hundra dollar. Visst, jag gör vadsomhelst för hundra dollar, svarade Hunter. Innan han visste ordet av, hade artikeln fått vingar och på något sätt letat sig in hos det numera legendariska bokförlaget Random House – och vips så hade Hunter S. Thompson gett ut sin första bok. Hell’s Angels (1966) beskrev motorcykelgängets tillvaro inifrån, något som ingen tidigare vågat göra. De tyckte att Thompson hade gjort dem till åtlöje genom att ge en felaktig bild av dem och som grädde på moset fick de inga royalties. Följden blev ett gäng riktigt förbannade killar på motorcyklar och en brutalt misshandlad Hunter Thompson. Men han hade fått sin första bok publicerad.

Hunter Thompson var en oförutsägbar karaktär. Minst sagt många blev förvånade när han 1970, fyra år efter framgången med Hell’s Angels, ställde upp i det lokala valet till sheriff i Pitkin County, Colorado.

Hunters inflytande på unga människor visade sig tydligt, då unga hippies från hela landet strömmade till Aspen där Hunter politiska säte fanns. Folk hyllade honom, och det såg länge ut som om den liberale författaren och journalisten skulle kunna lägga ”sheriff” till sina titlar. Han lovade att inte ta meskalin – en mycket stark drog utvunnen från kaktusblomman – på arbetstid, och krävde samtidigt ”icke fastställt antal lediga dagar för psykedeliska upplevelser”. Men när slutresultatet kom hade Hunter inte helt oväntat förlorat valet, om än med små marginaler. Hunter myntade uttrycket Freak Power i en artikel som han skrev för tidskriften Rolling Stone under kampanjen. Han ville avkriminalisera droger, borra bort alla asfalterade vägar och lägga ut gångbanor av gräs istället. Han ville även förbjuda höga byggnader som skymde sikten av bergen – Rocky Mountains – och slutligen döpa om Aspen till Fat City. Trots att Hunter och Freak Power-rörelsen aldrig kom till makten visade det oväntade nationella stödet han fick att allt är möjligt – till och med att få en människa som Hunter S. Thompson nästan vald till sheriff.

Hell’s Angels fick mycket beröm och ett par år senare skulle Hunter skriva sin kanske mest kända – och ökända – bok om en vild tripp till syndens näste på den amerikanska västkusten: Fear and Loathing in Las Vegas (1971). Det var från början en tidningsartikel menad för tidskriften Rolling Stone, men precis som fallet med Hell’s Angels den blev den till en bok. Fear and Loathing in Las Vegas räknas numer som ett av de stora amerikanska litterära verken och blev i mitten av 90-talet till film med Johnny Depp och Benicio Del Toro i huvudrollerna. Hunter fanns med på inspelningarna då han haft mycket att invända när filmens första regissör presenterade sina tankar om filmatiseringen. I dokumentären Breakfast with Hunter finns ett mycket underhållande parti där Hunter och regissören möts i Hunters stuga i Woody Creek. Mötet slutade med en hemskt upprörd Hunter och en regissör utkastad med huvudet före. Terry Gilliam togs istället in som regissör och resten är, som man säger, historia.

E. Jean Carrolls biografi är arton år gammal men har nu kommit i svensk översättning av Per Stern. Nödvändigt? Nja. Jag har ofta svårt för svenska översättningar, speciellt om det handlar om en författare som Hunter S. Thompson som – precis som sina hjältar Fitzgerald och Hemingway – har en speciell rytm och melodi i sitt skrivande. Men denna biografi är trots allt inte skriven av vår hjälte, utan, enligt New York Times, av ”det kvinnliga svaret på Hunter S. Thompson”. Biografin är ganska kort för att hantera Hunter S. Thompson liv. Men den fungerar. Den är nämligen uppbyggd som en roman. Carroll har valt att skapa en fiktiv karaktär vid namn Laetitia Snap, som självklart är baserad på Carroll själv, för att skildra sina erfarenheter av Hunter. Det är något rörigt till en början och man undrar varför Carroll valt att göra så här. Men det klarnar och framstår som ett väldigt intressant och bitvis lyckat sätt att skapa omväxling i boken. Inslagen med fröken Snap och Hunter varvas med citat från Hunters kolleger, vänner, fiender, exfruar etc. Kanske kan man säga att Laetitia Snap står för den delen av Carroll som avskyr Hunter och hans odrägliga beteende. Men även den andra delen av henne kan slå igenom, den som förtrollades av honom och kunde glömma bort att han våldfört sig på henne i badrummet ett par timmar tidigare.

Carroll lyckas på ett underhållande sätt fånga mannen och författaren Hunter S. Thompson, en man som fullständigt sket i allt och alla, och som vid ett tillfälle kunde vara en Don Juan inlindad i rosor och sockervadd för att vid ett annat förvandlas till ett hjärtlöst svin utan någon som helst respekt för sina medmänniskor. Men det var sån han var. På något sätt accepterade alla det faktum att han ibland kunde vara ett riktigt arsel och ibland en väldigt trevligt och omtänksam person. ”Sådan är Hunter”, lyder en vanlig kommentar från hans vänner.

Hunter var Hunter. I sitt författarskap ville han visa att det USA han drömde om var ett land där man var fri, ett land där vem som helst kunde göra vad som helst. Hunter S. Thompson var den amerikanska drömmen förkroppsligad: A good time, all the time.

__________

David Johansson är litteraturvetare och musikskribent

E. Jean Carroll (foto: Robert Wright)

Hunter S. Thompson på Miami Book Fair International 1988 (foto: MDCarchives)