DVD: Velvet Goldmine
Film, Recension, Videohyllan söndag, maj 29th, 2011Velvet Goldmine
Drama, Storbritannien/ USA, 1998
Regi: Todd Haynes
Distributör: Pan Vision
Medverkande: Ewan McGregor, Jonathan Rhys Meyers, Christian Bale, Toni Collette m.fl.
Längd: 124 minuter
Finns på svensk DVD från 2011-03-30
— — —
Året är 1984 och den brittiska journalisten Arthur (Christian Bale) får i uppdrag att undersöka vad som egentligen hände en av 1970-talets absoluta glamrockstjärnor, Brian Slade (Jonathan Rhys Meyers), vars karriär fick ett abrupt och oväntat slut. Arthurs ingående efterforskningar tar honom tillbaka i tiden och han kommer ofrivilligt att konfronteras med sina konfliktfyllda ungdomsår och det komplexa förhållandet till sin forna idol.
När Todd Haynes skrev sin historia om den extravagante Brian Slade baserade han delvis sitt manus på två icke auktoriserade biografier om 1970-talets glamikon David Bowie: Stardust: The David Bowie Story (Henry Edwards & Tony Zanetta) och Backstage Passes (Angela Bowie). Detta var ett faktum som Sir Bowie själv fann sig mindre road av då han varken medverkat eller godkänt ovan nämnda biografier. Bowie hotade således att stämma produktionsbolaget vilket resulterade i att manuset delvis fick skrivas om för att minska likheterna mellan filmens Brian Slade och den verkliga David Bowie. Omskrivningen till trots är det dock fortfarande i högsta grad uppenbart varifrån inspirationen hämtats.
Precis som glamrock själv är Velvet Goldmine en sprakande och prålig historia spetsad med skyhöga platåskor, gnistrande paljetter och sexuell revolution. Det är en berättelse om att vilja vara fri, personlig utveckling och berömmelsens baksida. Allt skildrat i miljöer så autentiska att man nästan kan sträcka ut handen och röra vid historiens vingslag.
Todd Haynes har skapat en rasande vacker visuell upplevelse, full av fascinerande och annorlunda bildkompositioner. Som allra bäst är han när han går törstandet efter berömmelsen inpå djupet, skickligt gestaltat i en drömsekvens där Brian Slade finner sig stående i en cirkusmanege; en uttittad nickedocka vars uppkäftiga image till stor del styrs av högre makter.
Den då väldigt unga Jonathan Rhys Meyers mer än levererar i rollen som Brian Slade: isande elegant och fåfäng i sin porträttering av den, till synes, hjärtlösa rockstjärnan. Meyers låter oss dock skickligt ana att under den paljettbeströdda skruden döljer sig en liten pojke, livrädd för att aldrig mer av omvärlden bli varken sedd eller hörd. Christian Bale övertygar, som alltid, med sin sköra och introverta Arthur men hamnar likväl i skuggan av mer färgstarka karaktärer. Briljerar mest av alla gör Ewan McGregor som orädd gett sig hän i den destruktiva Curt Wild (läs Iggy Pop) och han gör det med sådant engagemang att det värker i hjärtat. Även om Brian Slade till synes är historiens epicentrum är det definitivt Curt Wild, av McGregor blottad ända inpå benknotorna, som fängslar mest.
Även om det superba skådespeleriet till stor del lyfter Velvet Goldmine betyder det på intet sätt att filmen är en klanderfri produkt. Historien är stundtals för glamourös för sitt eget bästa; den stiligt paketerade ytan tillåts breda ut sig på bekostnad av djup och engagemang. Problemet visar sig främst i porträtteringen av Brian Slade som många har mycket att säga om men som ändock för åskådarna fortfar att vara ett mysterium filmen igenom. Kvar dröjer sig en känsla av att ha blivit snuvad på konfekten: att ha snuddat vid men inte lärt känna denna komplext byggda karaktär.
Fotnot:
1.Velvet Goldmine har av många jämförts med Orson Welles mästerverk Citizen Kane (1941) om entreprenören Charles Fosters uppgång och fall och journalisten som kartlägger hans liv. Liksom i Velvet Goldmine väckte filmen rabalder i verkligheten då karaktären Charles Foster sades bygga på mäktiga mediemoguln William Randolph Hearst och dennes leverne. Hearst var (liksom Bowie många decennier senare) mindre road av detta faktum och gjorde allt vad han kunde för att förstöra för både filmen och Orson Welles.
2.Todd Haynes har efter Velvet Goldmine fortsatt utforska musikaliska personligheter och gjorde 2007 den fina I’m not there, en slags biografi om Bob Dylan.
— — —
Sandra Wallin är manusförfattare och frilansskribent
