Forever young
Kulturbloggen söndag, maj 29th, 2011Oh, shit young. Izzy Young. Jag blev också ung. Fyrverkerifinal på Harrys efter fyra dagars födelsedagsfirande. Bob Dylan fyllde 70 i tisdags och Olle Unenge med fler har arrangerat ett kalas vi sent kommer att glömma.
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av lördagens grande finale. Men bara tanken på att vara nära mannen som upptäckte Mr B. D. gjorde mig lite förlägen. Och så var han så chosefri. Så öppenhjärtig och på den korta stund som blev hans, hann han med flera anekdoter. Vid en av Dylans Sverigespelningar hade Izzy sökt upp honom bakom scenen och de hade pratats vid. En tid senare ringer en av Bob Dylans agenter och talar om för Izzy Young att Bob hade tyckt att det var trevligt att prata med Izzy. Izzy sade att det förstod han. ”Folk brukar tycka att det är trevligt att prata med mig” svarade han. Sådana historier känns bra att bära med sig när man placerar dödliga granne med Gud.
Irma Schultz tolkade sen Joni Mitchell och Dylan på sitt sätt. Lite för lågmält för min smak. Lite för mycket sentiment. Men kvällen avslutades allt annat än sentimentalt. Trakten har sin alldeles egna Dylanprodukt. Nämligen Nora Dylan band. Ett gäng herrar med tonåren bakom sig som kan sin Bobba och som inte drar sig för att köra covers så taket lyfter. Damer i publiken, inklusive jag själv, som även vi passerat tonåren med hästlängder, lyfte vi med. När bandet spelade ”Like A Rolling Stone” släppte alla kvarvarande hämningar. Leende dansade vi loss där framför scenen. Leende i hela kroppen. Handväskorna i en hög. Varma och svettiga. Värmda av dansen, musiken och favoritbardens kompositioner. Men också av att det finns folk som inte drar sig för att ställa till kalas i dagarna fyra. Jag hittar inget bra Dylancitat att avsluta med. Jag säger bara TACK.
Agneta Wistrand Rosendal är en del av Kulturdelen redaktion
