Teatermaskinen i Skräppbo

Inlagd av Eva Lidén Fokus lördag, juni 4th, 2011

Man åker genom skogen. Genom skogen, genom skogen, genom skogen.
Och så plötsligt – gamla Skräppbo skola, det som en gång varit skolbyggnad i den lilla byn utanför Riddarhyttan. Nu ligger den under en jättelik palissad, en teaterinstallation i form av en slags ”black box” mitt i Bergslagsskogarna.
Palissaden är en del av Teatermaskinens nybygge på 400 kvadratmeter ”quatrohelixmaskin” eller hyperrum.
Utopi Montage hette också invigningsprogrammet med 46 fristående inslag på fem scener, om man räknar gropen utanför huset (buhtodans).
Här samlades nu under fladdrade byggplast i det halvfärdiga huset konstnärer, dansare, teatrar, musiker, talare och organisationer under drygt ett halvt dygn för att med invigningsfest och uppträdanden formulera utopier.
Utopierna framfördes i ett blixtrande collage med medverkande från elva länder. I Teatermaskinens manifest står också att man vill arrangera möten mellan civilsamhälle, forskning, offentlig sektor och entreprenörskap.
Många författare fanns på plats, bland annat poeten och dramatikern Johan Jönsson, som läste en dikt ur Stig Sjödins Näverbrev från 1988.
– En väldigt vardaglig utopi och litet sorglig, sade han, och hann också berätta att han kommer med en ny diktsamling i januari samt att hans historia med Teatermaskinen daterar sig från 1994.
– Det var killarna här som uppmuntrade mig att skriva.
Performanceartisterna avlöste varandra och flera av dem hade som tema jordens överlevnad i ett resursslukande konsumtionssamhälle.
Cecilia Gatenheim tycks i sin Underjordsdrömmar arbeta med låta sig bli uppslukad. I en glödande ring gräver hon sig systematiskt ner, smetar in sig, drar jorden upp över kroppen, lyckas till sist nästan bli ett eller nerdragen.
Cesar Galindos ispyramid smälte under föreställningen som en symbol för den globala uppvärmningen och kvällen (natten) avslutades med att alla frambar en ny iskub under utropande av sitt språks Pachamama (moder Jord).
Maria Küchen framträdde tillsammans med sin man Martin i en magisk uppläsning, kongenialt tolkad i toner eller kanske snarare ljud, på saxofon. Som en flapprande helikopter avsöktes hemvister, ibland nära, ibland från från högre höjder.
Maria Küchen kommer inom kort med sin nya bok Rosariet, utgiven i ett exemplar.
– Jag kommer att posta den till ett antal människor. När den gått ett varv får den gå runt till biblioteken.
Som förklaring till enboksutgivningen säger Maria att texter i dag blir allt mer omateriella.
– Jag vill att de ska bli påtagliga igen, men utan att tillhöra någon. Att de ska färdas mellan människor men utan att kunna säljas.
Litet som på de medeltida biblioteken dit människor gick för att läsa böcker som skrivits för hand.
Om sin uppläsning säger Maria:
– Jag försöker göra orden en gång till.
Hon påminner om att Rosarium på engelska heter Rosery, som också betyder radband.
– Man ska kunna känna dikterna som ett radband mellan fingrarna.
– Ropa ut alla drömmar, uppmanade poeten Eva B Magnusson till elektronisk musik av Eva Erbenius, där Eva B ackompanjerade barnens drömmar med ljudet av ett spädbarns skallra (marackas).
Hassan Selim, Egyptisk-Svensk filmskapare, konstnär och poet visade film från kampen på Tahirtorget. Han läste också egna dikter på svenska och arabiska.
Under kvällen talade Vänsterpartiets riksdagsman på temat utopier (alla partier inbjöds, en kom), här representerades också Rädda Barnen, Skinnskattebergs kommun och Skogsmästarskolan.
En kväll som visade att det trots allt finns motkrafter till de ekonomiska intressen som de facto hotar att utarma jordklotet.