Roman: Om stenar kunde tala
Recension, Skönlitteratur söndag, juni 26th, 2011Om stenar kunde tala
Donna Leon
Forum 2011 (orig. 2005), redan utkommen.
Översättning Ing-Britt Björklund
303 s.
—–
Vad kan man säga annat än att kommissarie Guido Brunetti är i högform när han löser sitt fjortonde fall? Det här är nog en av de bästa böckerna om den envise, matglade kommissarien som jag läst. Det verkar som om han blivit mer eftertänksam och samtidigt skarpare i sina analyser av det politiska läget i hemstaden Venedig, vilket passar som hand i handsken med hans envisa framtoning. Det är inte mycket som undgår honom, även om han blir tillsagd att sätta stopp, och tillsammans med sina lojala vapendragare inom och utom poliskåren arbetar han oförtrutet vidare, trots att han inser att det kan vara farofyllt. Som motvikt till det polisiära finns familjelivet, där de gemensamma måltiderna rymmer deras eget universum med allt vad det innebär.
Dagarna före jul mördas en afrikansk gatuförsäljare mitt framför de vanliga horderna av turister. Det verkar vara en ren avrättning och förövarna försvinner snabbt i gatuvimlet. Brunetti kan tidigt avfärda att det rör sig om rivalitet mellan invandrargrupper när han anar ett bakomliggande mönster med trådar till Afrika och utvinning av naturtillgångar. Det handlar om stora rikedomar och vem som ska ha tillgång till dem.
Samtidigt som Brunettis utredning tar fart blir han beordrad att släppa den, vilket han naturligtvis inte gör, men han blir försiktigare och agerar i det tysta. Till hjälp tar han sina kontakter bland samhällets olika skikt såsom den inflytelserike och förmögne svärfadern och den före detta prästen som lever bland dem som mest behöver hans hjälp. Trots kontakterna, som han anser vara hans vänner, blir Brunetti osäker på vem han kan lita på och hans oro ökar.
Brunetti löser inte fallet officiellt, men genom bakvägar och med vänners hjälp får han hela bilden klar för sig. Han inser att fallet är honom övermäktigt när mörka krafter träder fram, och hittar en egen lösning för att rakryggad kunna gå vidare, en lösning som ger hjälp åt de mest utsatta i samhället. Så kan han avsluta även detta fall utan att spela med i fult spel.
Donna Leons fjortonde bok om Brunetti behandlar orättvisor, girighet och våld och sträcker sig långt utanför Venedigs gränser. Det visar vad som händer när makten sticker upp sitt fula tryne för att vinna fördelar. Leon skriver som alltid väl, och samtidigt som boken är spännande ger den en bild av det vardagliga livet i Venedig där familjelivet med tonåringar är lätt att känna igen.
———-
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare
