CD: Charles Bradley
Recension, Skivor lördag, juli 23rd, 2011
Charles Bradley: No Time For Dreaming (Daptone Records)
–
Charles Bradley är motgångarna okrönte konung. Hela sitt liv har han kämpat för att hålla sig själv och sina drömmar vid liv. 63 år gammal släpper han nu sitt debutalbum, men vägen dit har varit lång och minst sagt krokig.
Bradley föddes i Gainsville, Florida, men skulle snart flytta till stadsdelen Brooklyn i New York City, där han växte upp under omtumlande omständigheter. Hans uppväxt präglades av lektioner i livets hårda skola, då han stora delar av sin barndom levde på New Yorks gator. Fjorton år gammal tog hans syster honom med sig på en konsert med legenden James Brown när denne uppträdde på The Apollo Theater, och ända sen dess har Charles Bradley haft sin dröm klar för sig. Han skulle bli artist, en entertainer.
Genom ett samhällsprogram för underprivilegierade tog sig Bradley bort ifrån livet på gatan i Brooklyn. Han utbildade sig till kock samtidigt som han sporadiskt spelade musik med diverse musiker. Hela tiden jagade han drömmen om att någon dag bli något. Men ödet ville annorlunda. Vietnamkriget splittrade Bradleys musiker, då de flesta blev inkallade till strid. Bradley for runt kors och tvärs genom den amerikanska kontinenten, han liftade till och med tillsammans med en man som bekände för Bradley att han mördat sin fru och dotter.
Bradley tog småjobb som kock på de ställen han hamnade, men rörde sig snabbt vidare då han inte kunde hitta musiker att spela tillsammans med. Musiken var Bradleys liv, hans kall. 51 år gammal flyttade han tillbaka till Brooklyn, där han mer eller mindre gav upp.
En natt hörde Bradley en stor smäll från nedervåningen och ljudet av polissirener. Han flög ner för trapporna och fick reda på att hans bror blivit ihjälskjuten – av sin egen son.
Bradley hade en akt som kallades Black Velvet, där han showade med imponerande James Brown-imitationer. En kväll satt Gabriel Roth från Daptone Records i publiken, och han var inte sen att upptäcka Bradleys fantastiska förmåga att använda sin röst. Roth kastade in Bradley i studion för att spela in ett antal singlar som släpptes mellan åren 2002 och 2010.
Thomas Brenneck var låtskrivare och gitarrist för bandet Bullets, som Bradley spelat in ett par singlar tillsammans med. Brenneck och Bradley fann varandra väldigt snabbt, och när Bradley öppnade sitt hjärta för Brenneck och berättade sitt livs historia blev Brenneck så tagen att han menade att de helt enkelt var tvungna att omvandla historien om Charles Bradleys liv till musik. Resultatet är ett album med tolv spår som berör och berör igen.
Bradleys röst är lika raspig som idolen James Browns, men det slags soul som Bradley producerar är inte den man är van vid. Den är mörk, dyster och utan framtidsutsikter. Men åh, så vansinnigt bra den är. Hela sitt liv har han stött på motgång efter motgång, och det tar han upp i sina låtar. Avslutningsspåret Heartaches and Pain summerar mordet på hans bror, och genom Bradleys starka röst och den otroligt snyggt producerade musiken bjuds vi in i Bradleys tragiska och fruktansvärt hårda liv.
Daptone Records satsar på att ta tillbaka soulmusiken som den lät på sextio- och sjuttiotalet, och Bradley är handen som passar handsken perfekt. Hade man inte varit medveten om att den här skivan släppts detta år 2011 skulle No Time For Dreaming lika gärna kunnat vara en legendarisk, mörk soulplatta från motown-eran. Bradley är kärleksbarnet James Brown, Otis Redding, Diana Ross och Bobby Womack alla skulle ha fått tillsammans. Charles Bradley är tvåtusentalets räddning för soulmusiken, och jag hoppas att hans liv får en annorlunda vändning efter detta. För det förtjänar han.
__________
David Johansson är litteraturvetare och musikskribent, som under sommaren även bloggar för Milkbar, på http://ekomilkbar.blogspot.com
