Hem » Film, Recension » Bio: Source Code

Bio: Source Code

Source Code

 Sci-fi/Thriller, USA, 2011

Regi: Duncan Jones

Distributör: SF

Medverkande: Jake Gyllenhaal, Michelle Monaghan, Vera Farmiga mfl.

Längd: 93 minuter

Svensk biopremiär den 3 augusti 2011

— — —

Det är alltid lika uppfriskande att se en regissör komma med en fantastisk debutfilm. Min personliga filmfavorit från 2009 var Duncan Jones Moon, som i mina ögon slog allt det som betydligt mer rutinerade regissörer hade att erbjuda. Jones bjöd på en smart och originell film som dessutom vittnade om att han hade en enorm talang för att skapa spänning. Passande då att det blev han som fick ta sig an Source Code (2011).

Source Code handlar om stridspiloten Colter Stevens (Jake Gyllenhaal), som plötsligt vaknar upp på ett tåg utan att ha en aning om var han är. När tåget ett par minuter senare sprängs vaknar han återigen upp och befinner sig i någon slags kammare. Där får han veta att han har i uppdrag att hitta den ansvarige bakom bomben på tåget, och att han blivit ditskickad genom en sinnrik uppfinning för att stoppa gärningsmannen att utföra ytterligare terrordåd. Denna uppfinning gör att han kan återvända till samma tidpunkt om och om igen, fast i en parallell verklighet. Stevens nöjer sig dock inte med att hitta gärningsmannen, utan vill till varje pris rädda sina medpassagerare, och då främst Christina (Michelle Monaghan), som han snabbt börjar hysa ett romantiskt intresse för. Det blir en kamp både mot tiden och uppdragsgivare för Stevens, som måste hitta gärningsmannen och på så sätt rädda miljontals liv, samtidigt som han vill stoppa bomben på tåget för att rädda Christina.

Efter Moon var förväntningarna minst sagt högt ställda på vad Duncan Jones kunde komma med för att följa upp sin mästerliga debut. Om man enbart tittar på de förutsättningar den här filmen hade, så kunde man se en film som i princip inte kunde misslyckas. Vilket den inte heller gör överhuvudtaget. Jones visar återigen vilken fruktansvärt skicklig regissör han är, och vilken otrolig förmåga han besitter när det kommer till att skapa spänning. Det är orättvist att jämföra Source Code med Moon, då det är två väldigt olika filmer det rör sig om, och även om denna aldrig når upp till samma intensitet som Jones debutfilm hade, finns det gott om svettiga ögonblick här också.

Tycker man att handlingen till en början känns underlig, eller rent av korkad, kan man andas ut efter ett tag, då det förklaras mycket väl. Man reder upp de logiska luckor som lätt kan uppstå när man ger sig in på sci-figenrens territorium, och även om filmen visserligen lämnar en del frågor att fundera på, rör det sig här aldrig om ett bristfälligt manus. Det handlar istället om en på alla sätt och vis välgjord film där Jones kramar ut det bästa han kan av dess skådespelare. Jake Gyllenhaal, som på senare år setts i filmer av varierande intresse, gör här en utmärkt prestation som förhoppningsvis kommer leda till att han fortsätter ta vara på sin talang och gör annat än filmer baserade på TV-spel där allt han behöver göra är att visa upp vilka muskler han skaffat sig.

Filmen är snyggt berättad, Jones lyckas knyta ihop det hela väldigt bra och när den sista scenen är över kan man ta ett lättnadens andetag över att han undvek att göra några snedsteg. Trots att man får uppleva ungefär samma händelseförlopp ett par gånger blir det aldrig repetitivt, då varje gång skiljer sig nog mycket från den förra för att driva handlingen framåt och hålla intresset samt spänningen på en konstant hög nivå. Storyn kan på vissa punkter betraktas som tydligt inspirerad av andra filmer, den har på vissa punkter tydliga likheter med komedin Groundhog Day (1992), något som lyfts fram i media kring Source Code. Ändå känns filmen på många sätt originell och inte alls som något man sett förut. Den har något eget att komma med och kommer bli en film som man inte glömmer bort i första taget.

Duncan Jones är med andra ord definitivt ett namn man bör hålla koll på i dagens filmklimat. Med sin andra långfilm visar han att han tveklöst håller måttet och har mer att komma med än många andra regissörer som gjort fler filmer. Förhoppningsvis, och troligen, fortsätter det vara på det viset, och jag skulle bli väldigt glad om det inte dröjer allt för länge innan man återigen får stifta bekantskap med Jones. Tills dess får vi nöja oss med Source Code, en fenomenal och på flera sätt unik film som utan tvekan tillhör det mest intressanta som kommit i år. Till skillnad från filmens huvudkaraktär är detta en upplevelse jag gärna återvänder till gång på gång.

— — —

David Larsson är litteraturvetare och redaktör för kultfilmstidningen FromBeyond

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree