Roman: Glashuset

Inlagd av Kulturdelen Recension, Skönlitteratur onsdag, augusti 10th, 2011

Glashuset (Vampyrerna i Morganville 1)

Rachel Caine

Översättning: Lena Karlin

Styxx Fantasy. 311 sidor. Har utkommit

Rachel Caine är en internationell bästsäljande författare som har blivit prisad av såväl New Yorks Times som USA Today. Hon har skrivit mer än 30 romaner; bland annat bokserierna Weather Warden, Outcast Season och nu Morganville Vampires som översatts till svenska (Vampyrerna I Morganville). Sedan 2010 skriver Caine böcker på heltid, hon är gift med fantasykonstnären R. Cat Conrad och de bor i  Fort Worth tillsammans med sina två leguaner Popeye och Darwin.

Glashuset är Caines första bok i en fantasyserie som handlar om staden Morganville där vampyrerna styr och ställer. Hit flyttar den vetgiriga sextonåringen Claire Danvers för att börja på college. Eftersom hon är några år yngre än de flesta collegeungdomar, och lite smartare, tas hon inte emot alltför väl och stöter sig med fel personer. Kläderna ur tvättmaskinen försvinner, Claire blir hotad till livet och snart blir hon tvungen att lämna sitt studenthem. Att åka hem innebär nederlag så istället söker Claire efter ett nytt ställe att bo, någonstans där hon kan känna sig trygg och fortsätta sina studier. Detta ställe visar sig vara Glashuset. Efter bara några minuter i det nya huset inser dock Claire att Morganville är långt ifrån en vanlig småstad, hon och hennes nyfunna kamrater dras in i Morganvilles största vampyrdrama någonsin…

Några sidor in i Glashuset kunde jag inte vänta på att den skulle ta slut; meningarna var lite skumma och störde rytmen, storyn kändes alltför välbekant. Det kändes som vilken ”mobbad alltför smart tonåring”-bok som jag tidigare läst.

Ett kapitel senare kunde jag inte sluta läsa, jag längtade fortfarande efter slutet men nu för att jag ville veta vad som skulle hända, kunde det verkligen sluta bra?

Trots likheten med andra böcker i samma genre och att det ibland påminner om till exempel Twilight så vill jag alltså fortsätta läsa. Caine har det som en bra författare ska ha; ett sätt att skriva på som gör att man alltid är sugen på att få veta vad som händer på nästa sida och i kommande kapitel. Detta gör henne till en läsvärd författare trots att språket ibland känns lite tillgjort och att jag inte kan låta bli att irritera mig på vissa skrivfel. Kanske beror det bara på att det är en översättning från engelska, ibland blir det svårt att hitta rätt motsvarighet till ord i ett annat språk. Jag tror att de flesta med ett sug efter bättre vampyrsagor än Twilight (dock inte alltför djupa) skulle gilla Glashuset.

Sammanfattningsvis är det här bra sommarläsning, enkel att hänga med i och en intressant historia. Men inte mer än så.

__________

Johanna Westerlind är medie- och samhällsstudent.