CD: Craig Taborn
Recension, Skivor lördag, augusti 13th, 2011
Craig Taborn: Avenging Angel (ECM/Naxos). Speltid: 72’08.
Craig Taborn (piano)
ECM har genom åren producerat en hel del skivor med jazzpianister som får uppträda solo: Paul Bley, Marilyn Crispell, Chick Corea, Jon Balke, Stefano Bollani, François Couturier och – förstås och först och främst – Keith Jarrett. Nu sällar sig amerikanen Craig Taborn till den illustra skaran med cd:n Avenging Angel. Alla skulle kanske inte vilja kalla detta för jazz och möjligen är det mer neutrala improvisationsmusik bättre. Men å andra sidan är ”jazz” idag en term som kommit att töjas åtskilligt. Taborn är en tangenternas modernist, ofta med minimalistiska drag, som i korta stycken utforskar en idé. Det gör att en del, som ”Glossolalia”, närmast låter som en etyd. Förvänta er alltså inte Jarretts vittfamnande storformer eller Couturiers impressionistiska stämningsmåleri. Taborn har en sakligare läggning och framstår som något av en funktionalist intresserad av klara och tydliga former utan krusiduller och bjäfs. Att han förutom jazz ägnar sig åt techno är kanske inte helt överraskande. Men här finns också en tystnadens magi med dragning åt Arvo Pärt. Han kan odla en glasklar enkelhet med få och upprepade toner men också excellera i virtuos fingerfärdighet och intrikata rytmer. Men det handlar aldrig om uppvisning; för Taborn tycks alltid utforskandet av en idé stå i centrum, nyfikenheten på vad några enkla anslag kan visa sig rymma och vart de kan leda honom. Med Avenging Angel tar Craig Taborn plats bland samtidens mest spännande (jazz)pianister, och han gör det med en suverän självklarhet som är grymt imponerande.
________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
