Roman: Flackland
Recension, Skönlitteratur onsdag, september 21st, 2011Flackland
Herta Müller
Översättare: Susanne Widén
Wahlström & Widstrand. 169 sidor. Utkommer 22/9 2011.
När Niederungen 1982 publicerades i Rumänien var det onekligen en sällsynt mogen debut. Men så hette också författaren Herta Müller. Två år senare kom boken ut i Tyskland, och året därpå fanns den att läsa på svenska: Flackland (Alba). Att säga att den nu kommer i nytryck är inte helt korrekt. Den första tyska upplagan, som låg till grund för den svenska översättningen, var nämligen inte helt komplett. Fyra kapitel hade strukits och även andra förkortningar företagits. Dessutom hade naturligtvis Müller av den rumänska censuren tvingats till omarbetningar av sitt manus.
Till den utgåva av Flackland som nu kommer på W&W har Susanne Widén gått igenom sin gamla översättning för att få den i samklang med Müllers senast auktoriserade version. Ibland rör det sig om detaljer som att ”grova skor” har blivit ”kängor” och att ”kanter” förvandlats till ”konturer”. Men nya meningar har också smugit sig in – och så förstås fyra hela kapitel om sammanlagt 20 sidor, där speciellt fabeln om grodan som envist håller sig med egna åsikter naturligtvis var fullständigt omöjlig i Ceauşescus Rumänien. Men det bästa nytillskottet är ändå kapitlet om herr Wultschmann, mannen som längtar efter kriget när man verkligen levde och som ogillar kvinnor därför att de inte begriper sig på historiens väsen och därför deras känslor aldrig kan gälla en stor sak utan bara andra människor.
Müller föddes 1953 i den tysktalande byn Nitzkydorf i rumänska Banatet, och där, i gränslandet mot Ungern och Serbien, utspelas Flackland. Men det är sannerligen ingen munter bild som förmedlas i dessa korta och allt annat än nostalgiska prosastycken. Snarare än att drömma sig tillbaka till uppväxtens miljö tycks Müller ha velat distansera sig från den och skriva sig ut ur den. Det gör hon på ett lakoniskt språk som lyfter fram inskränktheten och vardagsbrutaliteten. Barnens nyfikna frågor blir avsnästa och möts av hugg och slag, och att leka mamma-pappa-barn innebär att gräla och skälla på varandra.
Men Müller är ingen renodlad realist, och det händer att den konkreta verkligheten vrids upp i mardröm, surrealism och ond saga. Redan här i debuten kan man också notera hennes intresse för språket och dess förmåga att såväl avslöja som dölja, manipulera och utöva makt. Hon växlar mellan barnets och den vuxnas perspektiv och låter det direkt upplevda kompletteras med ett distanserat betraktande.
Flackland är en kort men oerhört tät och mättad bok. Dessutom är den en perfekt introduktion till Herta Müllers författarskap.
__________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.
Copyright/fotograf: Ulla Montan
Bokomslag av Annika Lyth.
