Hem » Facklitteratur, Recension » Bok: Blod Eld Död

Bok: Blod Eld Död

Blod Eld Död

Ika Johannesson & Jon Jefferson Klingberg

Alfabeta, 400 sidor, Utkommer 11/10-2011

– – –

Jag var tolv år när jag upptäckte hårdrocken. Jag gick runt i en av Örebros skivbutiker och en viss skiva med ett monster på omslaget fångade direkt mitt intresse. Det var Iron Maidens liveskiva A Real Live On prydd av den ständige följeslagaren Eddie, och sen den dagen var sig ingenting likt. Kicken var enorm, men snart längtade man efter det ännu hårdare. Jag upptäckte de svenska dödsmetallbanden såsom Entombed och Dismember. Men det var först när jag fick höra norska Mayhems legendariska skiva De mysteriis dom sathanas som allt föll på plats. Det var det mest djävulska jag hört. Allt ifrån trummorna som lät som kulspruteeld till de infernaliska riffen, och den odefinierbara sången som lät som att den kom från en mässande domedagsprofet. Från och med den stunden var jag såld.

Blod Eld Död, titeln tagen från svenska Black Metal bandet Bathorys monumentala fjärde skiva Blood Fire Death är en reportagebok av Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg. Båda är journalister, metal heads och har en högst personlig relation till musiken de porträtterar i boken. Visionen med boken var inte en allmän historieskrivning över svensk metal utan istället har de koncentrerat sig på ett antal band, genrer och individer som fört scenen framåt. Som de själva uttrycker det i bokens inledning. Det är en bra avgränsning tycker jag. Och då mina personliga preferenser rör sig kring de mer extrema genres som Death- och Black Metal passar läsningen mig som handen i handsken.

Faktumet att boken främst är koncentrerad till extrema genres beror ju också på att Sverige varit världsledande inom dessa, främst då den svenska dödsmetallen som är en företeelse i sig. Denna företeelse skildrade Daniel Ekeroth förra året i sin bok Swedish Death Metal, en högst subjektiv och personlig men på samma gång enastående genomgång av den svenska dödsmetallen. En genre som grundades i slutet av 1980-talet och briserade i början av 90-talet. Där Entombeds förstaalbum Left Hand Path blev ledstjärnan. Om Swedish Death Metal är något av en fanbok, skriven med stor kärlek till genren så är Blod Eld Död mer objektiv i sin skildring. Men självfallet finns kärleken till musiken också här.

Boken inleds med ett reportage om Nifelheim där stommen i bandet utgörs av Pelle och Erik Gustafsson. De är mer kända som ”Bröderna hårdrock” på grund av ett nu klassiskt SVT-klipp från 90-talet där bröderna intervjuas om sitt fanatiska intresse till Iron Maiden. Avsikten med Nifelheim var att ”starta världens ondaste band”, och trots sina få albumsläpp genom åren tillhör bandet tveklöst den hårda kärnan inom Black Metal. Med nitar, kistor och blod på scen är det en sann ritual publiken får beskåda. Posers beware! De andra reportagen kretsar kring Bathory (givetvis), Pelle Dead – som var sångare i Mayhem för att sedan ta livet av sig, och turerna kring en Örebrospelning med Entombed. För att nämna några. Språket flyter fram. Det är lättläst och extremt underhållande. Jag streckläste mer eller mindre boken under en dag. Historierna och anekdoterna är många. Bland annat den om Heavy Loads galna pyrotekniker som hade som vana att stå och röka samtidigt som han tillverkade sina krutbomber som skulle brisera på scen. Det gjorde de också, en gång så kraftfullt att främre raden av publiken flög flera meter bakåt av smällen, samt att gitarristens hår brann upp.

Något jag frågar mig när jag läser boken är till vilken läsare den riktar sig. Stilen är ofta initierad (så bör det också vara) och riktad till fans av den specifika artisten/genren. Samtidigt tar författarna på sig någon slags roll att beskriva genrer och band som om det vore riktad till någon som inte har förkunskapen. Det illustreras bäst av förteckningen i slutet som på ett mycket förenklat sätt beskriver hårdrockens olika genrer. Det blir något schizofrent i mitt tycke och jag hade hellre sett att man skrev initierat hela vägen.

De flesta av historierna känner man som fan till sedan länge. Däribland den om Black Metal och Mayhem som redan har behandlats i åtskilliga böcker, dokumentärer och tv-program. Om man kan sin Black Metal känns det ibland som att det inte är så mycket nytt under solen, så att säga. Men det är en petitess. Författarna har gjort en grundlig research med boken och händelserna avtecknas utifrån olika perspektiv och personer. En annan smådetalj är att händelser och historier, såsom Pelle Deads död, tas upp flera gånger i olika reportage. Men det ligger i att man inte kan utelämna en sådan detalj i och med det faktumet att många av banden och genres flyter samman, däribland Death- och Black Metal.

Blod Eld Död är ett måste för den invigde. Reportagen är många och varierande i approach och utgångspunkt. Läsaren får följa med Watain på Norrlandsturné, Shining-Niklas på grillfest på stranden i Halmstad, samt bekanta sig med Quorthons far Boss. Reportrarna lyckas allt som oftast fånga människan bakom musiken och inte bara artisten. De undviker ytlighetsfällan, det finns mycket att finna bakom corpsepaint och nitar. Johannesson och Jeffersson Klingberg går på djupet, de stannar inte vid att rispa på ytan. Däri ligger också bokens storhet.

Jag får ett extremt sug att slå på skivspelaren när jag läser boken. Jag hittar Projections of a Stained Mind, en kompilations-lp nästan uteslutande bestående av tidig svensk dödsmetall. Med är också Mayhem med en version av Carnage där Pelle Dead sjunger. Skivan fångar på många sätt känslan av boken och tar en tillbaka till en tid när det var på riktigt. Ett perfekt soundtrack till läsningen således.

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent

Foto: John Scarisbrick

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2019 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree