Markis de Sades Juliette nu komplett på svenska
Krönika tisdag, oktober 11th, 2011
Den österrikiske författaren Leopold Sacher-Masoch ville helst bli ihågkommen för sina folklivsberättelser från Galizien. Men efter att psykiatriprofessorn Richard von Krafft-Ebing år 1886 publicerat sitt mastodontverk om mental sexualpatologi, Psychopathia sexualis, insåg Sacher-Masoch till sin förfäran att hans namn för all framtid förvandlats till en perversion. Med romanen Venus i päls, som i hög grad bygger på hans egna erfarenheter, hade han gett skönlitterär form åt en specifik läggning som i sig inte var ny men saknat vedertaget namn – ända tills Krafft-Ebing valde att döpa den till masochism. Det var alltså inget som gjorde Sacher-Masoch stolt utan förstämd.
Nu är han som bekant inte ensam om att ha blivit ett begrepp. Masochismen är ju dessutom så intimt förknippad med sadismen att de gärna uppträder i klädsamt par som sado-masochism. Bakom sadismen som begrepp hittar vi en annan herre, ja en verklig herreman, för vi talar om en markis – markisen de Sade. Ja, han hade förstås också några förnamn – nämligen Donatien Alphonse François – men det är knappast de han är känd under. Det är ju också något extra kittlande med perversa aristokrater. Samtidigt är det något av ett fördomsfullt övergrepp att förpassa markisen till en så snäv bur.
Nu, långt om länge, har ett svenskt förlag fullbordat den kompletta översättningen av hans roman Juliette eller Lastbarhetens fördelar – som utgör pendangen till den tidigare översatta Justine. De Sade publicerade Juliette 1797 i sex band (vad annars?). Här har de sammanförts i tre volymer, exemplariskt försedda med originalets illustrationer (som med tiden kommit att framstå som lätt komiska) och förklarande kommentarer. För översättningen svarar Hans Johansson. Det nu aktuella bandet med del V–VI avslutas också med ett samtal mellan Johansson och Michael Edenborg där de försöker komma de Sade och hans samtida kontext in på livet.
Jag behöver väl knappast säga att det svenska förlag som så storstilat satsat på de Sade är Vertigo? Men nu blev det sagt i alla fall.
En allvarligare kritik än den för osedlighet är kanske den för tråkighet som understundom förs fram. Ett annat sätt att tämja honom är annars att försvara honom mot angreppen för att vara obehaglig och vedervärdig och avskyvärd. Edenborg talar om ”den svala akademiska läsningen” som förintar de Sades sprängkraft och föredrar de som ärligt hatar honom. De senare har bättre förstått hans verk. Själv tillstår han att markisen fått honom att bokstavligen kräkas – vilket i och för sig inte är någon kvalitetsgaranti.
Vad man än tycker om den kontroversielle markisen kan man inte förneka hans betydelse för den subversiva litteraturen och för till exempel surrealismen. Att göra honom tillgänglig för svenska läsare kan därför bara hälsas som en (anti)kulturgärning. De som påstår något annat far med lögn och förtjänar smörj – vare sig de tycker om det eller inte.
__________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.
PS. Det bör påpekas att Leopold Sacher-Masoch inte har något med den bekanta Sachertårtan att göra – även om den på sämre konditorier understundom kräver ett visst mått av masochism för att till fullo uppskattas.
PPS. Jodå, även Venus i päls finns utgiven av Vertigo.
Teckningen av de Sade är utförd ca 1761 av Charles-Amédée-Philippe van Loo.
