Bio: En Dag

Inlagd av Agneta Hagerud Film, Recension söndag, oktober 16th, 2011

En dag

Distributör: SF Film (SE-Cinema)

Regi: Lone Scherfig

Drama, romantik, USA,

1 tim 47 min

Från 7 år

Jim Sturgess, Anne Hathaway m.fl.

Visas nu på Filmstaden

— — —

Filmen En dag bygger på David Nicholls bästsäljare med samma namn. Jag har inte läst boken, som jag förstått blivit mycket uppskattad. Jag kan därför inte jämföra bok och film, utan lämnar det därhän.

I korta drag handlar filmen om två personer, Dexter (Jim Sturgess) och Emma (Anne Hathaway), och deras möten genom tjugo år av sina liv. De träffas under studietiden – hon som är en ambitiös student med dåligt självförtroende, han som är född med silversked i munnen och en förkärlek för att enbart ha det kul. Deras första möte binder dem samman, och under de kommande tjugo åren träffas de en gång om året. Emma sliter för brödfödan och försöker glömma sina drömmar om att bli författare, medan Dexter alltmer flippar ut med alkohol och droger och bränner sina relationer. När de till slut får varandra visar det sig vara alldeles för sent.

Överlag gäller det att hänga med i svängarna, för särskilt i filmens första hälft går det undan. Det blir för kortfattat för att man ska hinna engagera sig. Mot slutet av filmen saktas tempot ner och man får en större inblick i personernas känsloliv. Ändå är det här en film jag har stora invändningar mot, men i rättvisans namn ska jag säga att det är handlingen som retar upp mig. Skådespelarna gör nog sitt bästa. Särskilt vill jag uppmärksamma Patricia Clarkson som spelar Dexters mamma.

Jag kan bedöma filmen på två olika sätt. Som ett romantiskt drama med alla förvecklingar man kan komma på kan filmen gå an, särskilt för den som känner för att ta del av en kärleksrelation med förhinder. Jag kunde höra hur det snyftades i publiken under visningen, och det kan jag förstå om man väljer att köpa hela storyn.

Min egen invändning är mot den könsstereotypa, klassiska skildringen av kvinnan med ambition (mörkt hår och glasögon!) som tappert ordnar sitt liv medan hon väntar på att bli den viktigaste i mannens ögon, och som till slut offras för att mannen ska reda upp sitt liv och förstå vad han mist. Mannen å sin sida är slarvig och alldeles för förtjust i kvinnor, han ”tänder på allt som rör sig” (särskilt blondiner!) och solar sig i glansen tills han stupar. Då förstår han plötsligt vad som fattas i hans liv och gör en helomvändning, men han mister tyvärr kvinnan i sitt liv och får gå vidare, betydligt mognare, med sitt liv.

Innan du ser filmen; bestäm dig för vilken analys du lutar åt! För min del blev jag bara arg på kvinnan som fann sig i att vänta på de små smulorna från den ack så charmige mannens bord.

— — —

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.