CD: Tjajkovskijs Nötknäpparen

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivor måndag, november 21st, 2011

Peter Tchaikovsky: The Nutcracker (Ondine /Naxos). 2 cd. Speltid: 49´01 + 44’16.

Russian National Orchestra, Vesna Children’s Choir, Mikhail Pletnev (dirigent)

–

Nötknäppare hör julen till, och det gör också Nötknäpparen. Pjotr Tjajkovskij blev klar med baletten 1892, och den uruppfördes den 18 december (6 december enligt den gamla ryska tideräkningen) på Mariinskijteatern i S:t Petersburg. Ännu idag dyker den regelmässigt upp på scenen när det lackar mot jul – och nu även på cd där Michail Pletnjov leder sin egen Ryska nationalorkester. Och det är verkligen den kompletta baletten vi får här, inte bara den ofta spelade sviten. Den där sviten är förresten rätt onödig; hela verket är ju ett ”best of” fullt av ”highlights”.

Handlingen går tillbaka på en saga av E.T.A. Hoffmann, ”Nötknäpparen och Muskungen”. Det är en fantastisk och rätt ruggig historia om två barn vilkas leksaker på julnatten får liv och attackeras av den månghövdade muskungen och hans fasansfulla anhang. När Alexandre Dumas (han med De tre musketörerna) fick tag i berättelsen gjorde han en sentimentaliserad version där det hemska hos Hoffmann raderades ut. Det är denna tillrättalagda version som ligger bakom baletten. Det kan man beklaga, men det gav i alla fall Tjajkovskij anledning att skriva musik som flödar över av läckra melodier med slagnummer som ”Blommornas vals”, ”Snöflingornas vals” och ”Sockerféns dans” – och naturligtvis det oerhört vackra och känslostarka pas-de-deux som följer på blomvalsen.

Som ofta när ryssar dirigerar Tjajkovskij tonas även här sötman och känslosamheten ned och bleckblåsarna avkrävs hela sin lungkraft i tutti-avsnitten. Bara det kan ge gåshud. Pletjnovs inspelning av Svansjön (Ondine) förra året var rasande snygg och välspelad samtidigt som valserna kunde ha gjorts något mer sugande, svepande, medryckande. Ungefär samma omdöme gäller för Nötknäpparen. Här finns elegans och charm och sagostämning och sinne för dramatisk gestaltning – men kanske inte alltid den där älskliga magin som får ögonen att tindra som tända julgransljus. Det hindrar inte att man rycks med och njuter i fulla drag av denna ljuvliga musik.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

Foto i samband med uruppförandet.