DVD: En julsaga

Inlagd av Johan Axell Film, Recension, Videohyllan söndag, november 27th, 2011

En julsaga
Drama, USA, 1999
Distributör: Njuta Films
Regissör: David Hugh Jones
Skådespelare: Patrick Stewart, Richard E. Grant, Joel Grey m.fl.
Längd: 90 minuter
Finns på svensk DVD från 2011-11-30

— — —

Nu finns den äntligen släppt på DVD, en av 90-talets bästa julfilmer! Charles Dickens En julsaga är en av våra mest älskade julberättelser, och kanske är den även en av de mest filmatiserade. Men trots att vi sett denna saga så många gånger förr, så lyckas David Hugh Jones i sin tolkning att ge den just tillräckligt med egen karaktär för att den ska stå ut ur mängden, samtidigt som den är väldigt trogen boken.  Med en stundtals genuint obehaglig stämning så är detta en film som manar till begrundan, samtidigt som den lyckas att fånga den vanligtvis svårporträtterade känslan av julstämning.

Ebenezer Scrooge, spelad av Patrick Stewart, är inte direkt den gladaste personen i England. Hans största lycka i livet är att tjäna pengar, vilket gör att han inte har mycket till övers när det gäller sina medmänniskor. Det råder julstämning i den viktorianska staden, men för Scrooge är högtiden bara nonsens, och han förstår inte varför andra är så uppspelta över helgen. Hans sätt att se på livet har lämnat honom ensam på ålderns höst, vilket han intalar sig själv är något han trivs med. Men så, under julaftonen, får han ett oväntat besök av sin gamla arbetspartner, Jacob Marley.  Att det är så pass oväntat beror till stor del på att hans vän har varit död i sju års tid. Marley kommer för att varna Scrooge om resultatet av hans ensamma livsstil, och menar att en ändring snart måste ske om han inte ska tvingas bära tunga kedjor i efterlivet. Under natten får Scrooge sedan besök av julens tre andar som tar med honom på en resa genom tid och rum, med förhoppningen att Scrooge ska finna julens sanna mening.

En julsaga gjordes för TV, vilket man stundtals blir medveten om när man ser den något låga kvaliteten på filmens specialeffekter. Men trots att filmen kanske har något lägre budget än andra filmatiseringar av denna klassiska berättelse, så står ändå David Hugh Jones version ut som en av de allra bästa. Den är något mörkare än andra tolkningar, vilket gör att den bland alla sina sagolika element samtidigt har en stadig förankring i vemod.

Något som är unikt i denna tolkning av Dickens klassiska spökhistoria är att man har valt att börja berättelsen något tidigare än vad vi är vana vid.  Hugh Jones öppnar upp sin film med en folktom begravningskortege för Ebenzer Scrooges döda kompanjon Jacob Marley. Det kan upplevas som ett onödigt tungt sätt att öppna upp berättelsen, men den fungerar väldigt väl för att etablera Scrooge som karaktär. Vi ser här dels att han var känslokall och gniden långt innan den ödesdigra julafton som skulle komma att ändra allt, men även att han genom Marleys bortgång förlorat det närmaste Scrooge kommit till en riktig vän.  Det är därför inte så konstigt att han är än mer bitter när filmen hoppar sju år framåt i tiden för att påbörja den egentligen berättelsen. I övrigt håller sig denna version väldigt nära källmaterialet, även om den stundtals tar sig friheter med scener och repliker.

Att hålla sig trogen en text är en sak, men att fånga och förmedla en känsla är en helt annan. Men även på detta plan så står En julsaga ut som ett praktexempel. Få filmer lyckas med att förmedla en sådan julkänsla som denna, vare sig det här hemma hos de fattiga Cratchits eller hos Scrooges systerson Fred. Den nuvarande julens ande tar dessutom med sig Scrooge på en resa runt om i världen, i vad som står ut som en av filmens bästa scener, för att visa människor av olika nationaliteter som alla sjunger samma julsång. Att julen är universal, och betyder lika mycket för de rika som de fattiga, är ett budskap som Hugh Jones film sannerligen förmedlar. Det är även svårt att inte själv tänka tillbaka på sin egen ungdoms julaftnar under Scrooges resa i sitt förflutna, vilket skänker en extra dimension av julstämning.

Ebenezer Scrooge är en roll vi sett spelats av otaliga personer, från Michael Caine till Farbror Joakim. Det är svårt att välja en favorit bland alla som porträtterat honom genom åren, men Patrick Stewart kommer nog högt upp på listan hos de flesta. Hans Scrooge är en mörkare och betydligt mer bitter tolkning än vad vi är vana vid att se, men detta gör bara hans förvandling allt mer fantastisk. Stewart gör ett fantastiskt jobb med att förmedla den känslostorm som rasar in Scrooge när han får återuppleva stunder av lycka, så väl som stunder av sorg. Den gradvisa förändring som sker inom honom visas subtilt men effektivt, och det hela når ett crescendo när han på juldagens morgon brister ut i ett rungande skratt. Skrattet känns ovant och klumpigt, vilket även kan sägas om hans försök att visa upp sin nyfunna glädje över livet och julen.  Hans tafatta försök att sprida glädje gör det svårt för åskådaren att inte själv spricka upp i ett leende.

Denna odödliga klassiker hör julen till. Det är helt enkelt en film man kan se år efter år utan att den förlorar sin förmåga att väcka eftertanke och sprida glädje. Efter att ha sett David Hugh Jones En julsaga är det nog få som behöver besökas av tre andar för att finna julstämningen. Detta är en film som är allt annat än humbug.

— — —

Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent