Roman: På flykt från ett sorgebud
Skönlitteratur söndag, december 11th, 2011På flykt från ett sorgebud
David Grossman
Bonniers, 2011
Översättning: Boo Cassel
716 s.
— — —
Vad ska jag börja med? Att det här är en av de mest omskakande och samtidigt vackra roman jag har läst? Att jag grät under tiden? Att jag inte ville att läsningen skulle ta slut, och att jag började om så fort jag var klar med sista sidan?
Jag funderar över om jag kan skriva en vanlig recension om På flykt från ett sorgebud. Jag försöker. David Grossman är en av Israels mest framstående författare, belönad och uppmärksammad. Han är aktiv i den israeliska fredsrörelsen som arbetar för ett upphörande av Israels ockupation och för ett godkännande av en palestinsk stat.
Romanen tar avstamp i två krig, vilka skapar en fond framför vilken handlingen utspelas. Tre personer är centrala – Ora, Avram och Ilan – och deras inbördes relationer som böljar fram och åter. Det börjar under sexdagarskriget med en isolering på sjukhus, där de möts och knyter band som för alltid ska hålla dem samman men även skilja dem åt. Deras kärlek till varandra och till Oras två söner kommer att slitas sönder av krigets obarmhärtiga uttryck samtidigt som den kommer att stärkas av gemensamma minnen.
Oras yngste son, nyss hemkommen från militärtjänstgöringen, väljer att återgå till striderna när en stor offensiv inleds. Han lämnar Ora ensam i en kvalfull väntan på att några utsända ska knacka på hennes dörr för att överlämna ett sorgebud, en väntan hon inte står ut med. Hon väljer att ge sig ut på en vandring i bergen, för så länge hon inte kan nås av sorgebudet, så länge de utsända inte får tag i henne, så länge har hon inte fått något sorgebud. Det är hennes egen protest mot kriget, männens krig. Hon tänker att ”om de inte kan få tag i henne, så blir han inte skadad”. Om hon håller sig i rörelse långt borta från telefoner och dagstidningar, vet hon ingenting om vad som händer. Tillsammans med Avram, som hon inte träffat på länge, inleder hon en vandring genom det bergiga landskapet, en vandring som också blir en resa bakåt i tiden och som illustreras med vackra naturscenerier, där blommor, dofter och landskap spelar en stor roll.
Beskrivningen av Ora är ett fantastiskt kvinnoporträtt. Hennes tudelade kärlek till männen i sitt liv och hennes kamp för sina söner som driver henne ut i en ensam protest mot krigets fasor – det är upprivande och omskakande.
När Grossman höll på att slutföra romanen dödades hans yngsta son under de sista timmarna i det andra Libanonkriget. Det ger en infärgning i boken av en verklighet som inte går att undkomma. På flykt från ett sorgebud är både en roman om kärlek och vänskap, om att berätta det svåraste för varandra för att kunna gå vidare, och en skildring av kriget och våldet och vad det gör med människor. Det är storartat, det är hemskt och oerhört vackert skildrat.
— — —
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
