Finsk komedi på dvd: Lapland Odyssey
Film, Recension tisdag, december 13th, 2011Lapland Odyssey
Komedi, Finland, 2010
Distributör: Pan Vision
Regissör: Dome Karukoski
Skådespelare: Jussi Vatanen, Pamela Tola, Kari Petonen m.fl.
Längd: 92 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2011-11-09
— — —
Komedi är kanske inte den genre man först och främst förknippar med Finland. Vårt grannland i öst har snarare gjort sig mer kända för sin förmåga att framställa vemod, ångest och leda i sina filmer. Och det finns faktiskt gott om spår av detta kulturella arv i Lapland Odyssey, vilket tyvärr nog kan göra att många åskådare inte ger denna film den chans den förtjänar. Även i livets svåraste situationer finns det humor att hämta, och det är något Finland har tagit väl tillvara på.
Janne, spelad av Jussi Vatanen, tycker att han har ett bra liv. Han har förvisso inget jobb, men vad gör det när man har goda vänner, ett hus att komma hem till, och en lokal bar som alltid har kall öl hemma? Det visar sig dock snart att allt kanske inte är så idylliskt, då hans flickvän Inari, spelad av Pamela Tola, fått nog av Jannes livsstil. Droppen som fick bägaren att rinna över var faktumet att Janne ännu inte lyckats införskaffa en digitalbox efter Finlands digitalisering av TV-nätet. Hon ställer därför ett ultimatum, där hon hotar att lämna honom om han inte lyckas skaffa en box innan natten är slut. Detta är början på ett stort äventyr för Janne och hans två bästa vänner, och innan natten är slut kommer de ha hamnat i situationer de inte ens kunnat drömma om.
Något som kan konstansteras redan från början, är att Lapland Odyssey är väldigt annorlunda jämfört med andra komedier. Detta märks inte minst på sättet filmen börjar. Man inleder nämligen med en berättelse om ett träd där generationer av män har tagit sina liv genom att hänga sig från dess grenar. Detta kanske inte låter som det mest komiska sättet man kan inleda en film på, men det finns en ständig närvaro av svart humor genom denna och resten av filmens scener. Och det är just denna sorts komik som är det geniala med Lapland Odyssey . Regissören Dome Karukoski har helt enkelt tagit de ångestladdade berättelserna och situationerna som finländsk film är så känd för, och lyckats hittat humorn i dem. Ingenting går nämligen vägen för killarna under deras äventyr, och de missöden som de tre råkar ut för är betydligt mycket mer tragikomiska än de man finner i svenska eller amerikanska komedier. Det är dock inte alltid dessa scener lyckas fullt ut med att visa upp de komiska aspekterna av eländet, men det finns fortfarande gott om scener där det är omöjligt att inte dra på smilbanden. Samtidigt går det inte att måla upp Lapland Odyssey som en renodlad komedi, då dess rötter är lite för starkt rotade i den finländska filmkulturen. Det finns en stark underton av drama som genomsyrar filmen, och detta kan stundtals upplevas som lite för påträngande.
Man måste dock applådera Karukoski för hans ambition att omtolka den annars så ofta amerikaniserade roadmovien, genom att placera den mitt i mörkaste norden. Det är en riktigt fräsch kontrast som skapas, då vidsträckta kaliforniska landskap och glittrande storstäder byts ut mot tundror och gråa betongstäder. Det märks att Karukoski tänkt till ordentligt, och det går inte heller att missa att filmens skapare haft otroligt kul när de gjorde filmen, något som lyser igenom i många av filmen scener. Tyvärr måste det dock påpekas att när man kanske lyckats lite för väl med roadmovie-konceptet, då filmen dras med många av de problem som så ofta präglar dess amerikanska släktingar. Det är nämligen lite för lätt att uppleva filmen som osammanhängande, när grabbgänget hamnar i det ena äventyret efter det andra. De dråpliga situationer som de hamnar i är förvisso välskrivna och bjuder stundtals på riktigt bra agerande, men ibland känns det som att det blir för mycket. En roadmovie som enbart utspelar sig i en bil utan några stopp skulle kanske förvisso lätt kunna ha blivit tråkig, men Lapland Odyssey skulle nog ha varit bättre om man strukit ett eller två av sidospåren killarna hamnar på. Även om de är underhållande så är det lite för många av dessa scener som i slutändan bara är några minuters utfyllnad som tyvärr saknar vikt för filmens narrativ.
Skådespelarinsatserna är mer än godkända, vilket kanske är att förvänta, då ingen av skådespelarna är vidare nya i branschen. Men det är inte skådespelarnas agerande som det är det som imponerar mest, utan snarare hur välskrivna de flesta av dem är för att vara karaktärer i en komedi. Detta extra djup är dock välkommet, och är något jag önskar att fler filmer ur genren kunde anamma.
Resor som den som Janne, Kapu och Tapio ger sig ut handlar ju dock inte enbart om en fysisk resa, utan även om inre mognad och utveckling. Vissa karaktärer känns något statiska i deras karaktärsutveckling, men detta vägs mer än upp av den värme man lyckas förmedla när till exempel karaktären Tapio kommer till insikt om sina känslor och prioriteringar i livet.
Just denna värme är något som genomsyrar Karukoskis film. Den blir aldrig riktigt rolig på det där ytliga sättet som manar fram gapskratt från publiken. Istället är det en stillsam och något lågmäld humor som används. Detta är dock absolut inget negativt, då man får ett helt annat känslomässigt engagemang för karaktärerna är vad man hade kunnat få om deras enda uppgift var att locka till skratt. Lapland Odyssey spelar istället på att få åskådaren att känna så mycket empati som möjligt för sina karaktärer, vilket ger ett annat djup i handlingen än vad vi vanligtvis finner i filmer ur den här genren. De komiska situationerna som uppstår lockar dels till leende, samtidigt som man inte kan låta bli att tycka synd om killarna. Det är ett vågat sätt att framställa komik på, som mycket lätt kunde ha fallit pladask, men som i händerna på Karukoski resulterade i en riktig fullträff.
Lapland Odyssey är en mycket underhållande film, men letar man efter tomma skratt så bör man leta någon annanstans. Istället bjuder detta verk på en engagerande handling, karaktärer som är väldigt lätta att tycka om, och en något stillsam humor som träffar rakt i hjärtat. I sin ambition att skapa en finländsk roadmovie för en kontemporär publik har Dome Karukoski lyckats blanda finsk vånda med svart humor i en av finlands smartaste filmer på senare år.
— — —
Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent
