Hem » Recension, Skönlitteratur » Roman: Den gamle och havet

Roman: Den gamle och havet

Den gamle och havet

Ernest Hemingway

Översättning & efterord: Christian Ekvall

Bakhåll, 128 sidor, Utkommer 14 december

– – –

I början av 1950-talet var Ernest Hemingway en helt uträknad författare i kritikernas ögon. Pressen rotade i hans privatliv, hade sågat hans senaste romaner och menade att han helt enkelt var slut. Hemingway tog givetvis illa vid sig och kanske hade han också själv slutat tro på sin förmåga. Men med Den gamle och havet (1952) visade han kritikerna att han fortfarande kunde skriva stor litteratur. Boken blev kanske hans mest älskade verk och gav honom också Nobelpriset i litteratur 1954.

Historien är enkel. Fiskaren Santiago har inte fått fisk på 84 dagar. Han är så otursförföljd att de andra fiskarna i byn bara tycker synd om honom. Tidigare har han varit protegé till en ung pojke från byn som håller Santiago och hans kunskaper högt. Men pojken får inte längre följa med Santiago ut på havet för sina föräldrar. Endast pojken tror på honom. Så kommer då den 85:e dagen och Santiago känner med sig att turen är på väg att återvända. Långt ute på havet får han en svärdfisk på kroken, den största han någonsin sett. Efter mycket möda och tre dygn till havs lyckas han klubba ihjäl det väldiga djuret när det kommit upp till vattenytan. När han väl spänt fast svärdfisken vid båten dyker nästa problem upp – hajarna.

Det har skrivits så mycket om Hemingways storverk Den gamle och havet att det som läsare är svårt att komma med nya tolkningsperspektiv. På ytan är kortromanen högst simpel, men som läsaren av Heminway är medveten om döljer sig den sanna kunskapen under ytan av isberget. Det finns två dominerande tolkningar av berättelsen som kan ses mest fruktsamma. Den religiösa & den biografiska tolkningen. I den första syftar man på den religiösa symbolik som är inbäddad i berättelsen. Numerologin författaren använder sig av hänvisar till talen tre, sju och fyrtio som är hämtade från bibeln. På sidan 91 kan vi läsa att ”kanske är det bara ett läte likt det en människa ofrivilligt utstöter i den stund hon känner spiken tränga genom händerna och in i träet”. Santiago blir i och med liknelser som denna en Kristusfigur, Den biografiska tolkningen menar att Santiago är en spegelbild av författaren själv. En uträknad människa, både i sitt yrkesliv och som privatperson, som mot alla odds överträffar sig själv och visar att han fortfarande är att räkna med. Santiago påminner också mycket om äventyraren Hemingway, något som blir tydligt i och med hans drömmar om lejonen i Afrika. Hemingway var ju som bekant en stor jägare som många gånger jagade just i Afrika.

Den gamle och havet är inte minst en berättelse om manlighet. Hemingway har alltid uppfattats som en machoman av rang, något hans egna berättelser bidragit till då de ofta handlar om män som utför stordåd och lever nära döden. Utmärkande t ex i Och solen har sin gång där tjurfäktning och matadoren blir en sinnesbild för en verklig man. Endast vid faran, vid brännpunkten, kan mannen visa upp vilket skrot och korn han egentligen är byggd av. En vekling till man finns det ingen plats för i Hemingways universum. En verklig man kämpar till det bittra slutet. Kampen, och värdigheten är vad som eftersträvas. Så länge värdigheten är intakt är också manligheten intakt.

Visst är det en högst njutbar roman. En av de större äventyrsromanerna som skrivits, om man nu vill kalla den det. Men jag ser ändock hans romaner från 20- och 30-talet som hans största, och då fram för allt Och solen har sin gång. Kanske främst för att författarens karaktärer där är så mänskliga. Både starka och svaga, värdiga och patetiska. Likt de flesta människor.

Den gamle och havet är den första titeln i Bakhålls påbörjade återutgivning av Hemingways verk i nyöversättningar. En mycket välkommen satsning.

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent

Share

2 Kommentarer för “Roman: Den gamle och havet”

  1. Måna N. Berger

    Tänk så olika vi läser. Du har läst en äventyrsroman, en roman om manlighet. Jag har läst samma bok och sett en existentiell roman om människans kamp mot ödet och kroppens svek.

  2. Erik Göthlin

    Med ”äventyrsroman” menade jag inte att förminska verket på något sätt. Dock bär den drag av äventyr. Det är ett storslaget verk på flera plan, vilket de många olika tolkningarna visar. Jag vidhåller dock att boken inte minst handlar om manlighet.
    Att vi läser boken på olika sätt är väl bara det ett tecken på Hem’s djup…

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree