Hem » Recension, Skivor » CD: Sjostakovitjs ”Det nya Babylon”

CD: Sjostakovitjs ”Det nya Babylon”

Dmitry Shostakovich: New Babylon (Naxos). 2 cd. Speltid: 43´15 + 48’08.

Basel Sinfonietta, Mark Fitz-Gerald (dirigent)

Filmmusiken var viktig för sovjetiska tonsättare. I tider av onåd, när de inte fick sina verk uppförda, kunde de dra sig tillbaka till filmen för att tjäna ihop sitt levebröd. I filmmusiken kunde också modernistiska uttryck tillåtas som annars inte gick för sig. Men filmen kunde även locka i sig, speciellt när den var ung och experimentell. Dmitrij Sjostakovitj kunde sålunda roa sig rejält som kompositör av filmmusik. Det märks inte minst i Det nya Babylon från 1929. Filmen handlar om Pariskommunen 1871, och eftersom den utspelas där den gör kunde den unge tonsättaren slå sig lös och klämma i med såväl Marseljäsen som can-can – och ibland rent av Marseljäsen i can-can-takt! Det är fräckt så det förslår.

Genom att delvis skildra den västligt dekadenta och vulgära kapitalismen gav sig Sjostakovitj så att säga tillstånd att själv bli dekadent och vulgär och flirta hej vilt med populärkulturen, med marscher och dansmusik. Djävulen har ju som bekant de bästa melodierna. Men det skall ärligen också sägas att det finns en del transportsträckor i den drygt 1½ timme långa filmmusiken varför en konsertsvit rent musikaliskt kanske vore effektfullare. Samtidigt är det värdefullt och roligt att få höra allt. Dessutom blir man väldigt nyfiken på själva filmen efter att ha läst det informativa texthäftet. För regin svarade Grigorij Kozintsev och Leonid Trauberg, två unga män som 1922 skapat konstriktningen excentrismen och två år senare gav sig filmen i våld.

Naxos-inspelningen stoltserar med att vara den första kompletta som gjorts av musiken till Det nya Babylon (det handlar främst om de sista 4 och länge förlorade minuterna), dessutom den första som följer Sjostakovitjs originalinstrumentation med bara fem stråkar i stället för full orkester. Det senare ger genomskinlighet, och Basel Sinfonietta under Mark Fitz-Gerald spelar verkligen med snärt och esprit.

Mycket nöje!

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

Foto av Sjostakovitj från 1925

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree