CD: Pianosonater m.m. av Schubert
Recension, Skivor söndag, januari 22nd, 2012
Franz Schubert: Piano Sonatas D. 840, D. 850, D. 894; Impromptus op. 90 (D. 899); Drei Klavierstücke D. 946 (Harmonia mundi/Naxos). 2 cd. Speltid: 78´40 + 78’33.
Paul Lewis (piano)
–
Paul Lewis styrka som pianist är hans mjukt avrundade anslag och utsökta legato. Till det man ibland kan sakna hör temperament. Det gjorde hans kompletta inspelning av Beethovens 32 pianosonater (Harmonia mundi) till en kultiverad och perfekt mainstream-tolkning som uppenbarligen tilltalade många kritiker. Personligen fann jag den lite blodlös och opersonlig och inte alls lika spännande som de samtidiga inspelningarna med András Schiff (ECM) och Ronald Brautigam (på tidstroget fortepiano; BIS). Men lite överraskande återkom Lewis med alldeles strålande och kraftfulla tolkningar av Beethovens fem pianokonserter.
Men nu är det Franz Schubert som gäller. Lewis är uppenbarligen igång med en komplett Schubert-cykel och presenterar en välfylld dubbel-cd med tre pianosonater (nr 15, 17 och 18) samt den första samlingen Impromptus och Drei Klavierstücke. Den här musiken låter Lewis bästa sidor komma till sin rätt och han imponerar stort i samtliga verk. Med sitt både flödande och känsliga spel lyfter han fram de underbara melodiska linjerna, men han kan också bygga upp spänningar och dramatik. Det betyder inte att Lewis slår ut alla konkurrenter. Arkadij Volodos mer personliga tolkning av den 18:e sonaten (Sony) träffar mig mer i hjärtat liksom Radu Lupus naket sårbara och gripande spel i impromptus-samlingen opus 90 (Decca). Men som helhet är denna dubbel-cd oerhört imponerande. Jag sluter ögonen och njuter i fulla drag av Lewis spel, av hans runda och fylliga klang, hans vackra tonbildning och aldrig sviktande känsla för melodi och lyrism. Älskar man Franz Schubert – och vem gör inte det – bör man absolut skänka dessa skivor sitt öra. Jag väntar ivrigt på kommande utgåvor.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
Schubert målad av Wilhelm August Rieder (1825)











