Fotbollsleken och poesin i en skitig värld

Inlagd av Dixie Ericson Krönika torsdag, februari 2nd, 2012

Det var Lazios och Rocchis kväll i går trots att Klose inte fanns på planen hindrad av en lårkaka. Den löpvillige forwarden dök upp som en oljad blixt på hundradelen rätt innanför straffområdet och sänkte Milan med två påpassliga  mål. Ett Milan utan flyt när chanserna dök upp. Lite trögt är det i mittförsvaret ibland.
Det kanske också var Juventus kväll med tanke på att laget nu har en poäng upp på Milan med en match till godo. Den 21:e omgången är nämligen svårt köldskadad. Flera matcher i norr fick ställas in. Parma-Juventus var en av dem. Det innebär att Juventus avstånd ner till Milan hypotetiskt kan vara fyra poäng. Juventus är det enda obesegrade laget i de stora europeiska ligorna.
Inter lyckades dock genomföra sin hemmamatch mot Parma. En vintrig målfest där Milito drog till med ett fyrtal och minibombaren Miccoli ett hat tric. En av mina favoriter i Serie A.
Inter har bara landat en poäng de två senaste matcherna. Laget inkasserade ju en förlust borta mot bottenlaget Lecce förra omgången. Också på Friuli lyckades Udinese genomföra matchen och ta hem en 2-1-seger över just Lecce.

Roma stupade på Sardinien. Cagliari vann med 4-2 och Albin Ekdal avslutade matchen med att göra fyran. Napoli återigen en besvikelse med bara 0-0 på San Paolo mot Cesena.
Juventus har chansen att göra ett ryck.

Det var en svart kväll för den egyptiska fotbollen och fotbollens innersta kärna och själ – en regelstyrd, identitetsskapande och munter lek med bollen på en begränsad yta där målet är målet.  Där en blandning av tillfälligheter och skicklighet utgör en fascinerande mix som gör det omöjligt att förutsäga varje enskild match. Men där skickligheten tills sist fäller utslaget över tid. Varje gång någon med en egen agenda köper resultat genom att  tubba spelare och funktionärer till fusk fräter det på fotbollens själ.
Liemannen slog till i Part Said efter en ligamatch mellan hemmalaget  Al Masri och Al Ahli från Kairo. Över sjuttio döda så långt och hundratals skadade.

Konspirationsteorier har genast gått i blom. Det är ett upplopp organiserat av makthavarna för att bevisa att det färska beslutet att skrota de långlivade undantagslagarna var förhastat. Det vill säga, egyptierna är inte mogna för demokrati.
En extra konspiratorisk spinn erbjuder påståendet att upploppet tycks ha riktat sig mest mot  Al Ahlis hard core-supportrar – som ska ha varit väldigt aktiva i den egyptiska revolutionen. Militären skulle i så fall ge igen för gammal politisk ost. Hämnden är ljuv och befrämjar rädsla. En vällustig kombination enbart för diktaturens kreatur. Kan det vara så?
Bilden av denna tragedi kommer nog inte att klarna vartefter. Vars och ens världsbild  är alltför ofta en fråga om tro och fläckvis ideologisk blindhet. Den förblindelsen är än värre i kollektiv form.

Inte blir man gladare av att  Afrikanska mästerskapen i år avgörs i Gabon och Ekvatorialguinea. Hur bra fotbollen än är. Ekvatorialguineas president Obiang tillhör diktatorernas Champions League. En grym och primitiv man som sedan länge topprider en hårt kontrollerad befolkning i en skendemokrati med klangbotten i en ond svart fars.
En girig kleptokrat som av ödet fått en oljeskatt att berika sig med – och  som räcker och blir över till att göda också  tjocka släkten, anhängarna och amerikansk bank.
Obiang  rövknullar med sitt anhang rättvisan och mänskliga rättigheter – för att parafrasera ett italienska ordspråk. Det kan man göra om man har mäktiga vänner och bra bankkontakter. Till exempel i Washington, Moskva, Peking eller Texas – när det gäller olja.
Realpolitik är ibland en riktigt skitig historia där också demokratins riddare drabbas av guldfeber och låter likvida medel och strategiska intressen och allmänt demokratibabbel à la spinndoktor utplåna konturerna av en verklighet man inte vill kännas vid – utan dölja till vare pris.

Sorgligt är det också att erfara att den polska poeten och nobelpristagaren Wislawa Szymborska har avlidit. En tröst är att hennes dikt kommer att leva vidare. Hon har kallats ”en poet för hela världen”. Det skriver jag under på och vill lägga till, ”för samtiden.”
Hennes översättare till svenska, Anders Bodegård, har gjort en stor kulturell och existentiell insats genom att klä henne i svensk språkdräkt. Vad vore vi i det barbariska Sverige utan våra översättare som illa lönas på flera plan – både vad gäller ekonomi och erkänsla.
I dikten Terroristen, han ser på har en terrorist planterat en bomb i en bar. Den ska krevera tretton och tjugo. Szymborska låter tiden ticka  i dikten och människor gå in och ut i baren. Vardagligt ovetande. Vår lott i världen. Kanonmat på än den ena, än den andra agendan.
”Terroristen har gått över till andra sidan gatan. / Det här avståndet skyddar honom ifrån ondo, / och han ser ju lika bra som på bio:”, lyder andra strofen.
En skallig tjockis kommer ut ur baren tretton och nitton – letar i fickorna –  återvänder för att hämta sina kvarglömda gamla handskar: ”tretton och tjugo så när som  på tio sekunder”.

Dixie Ericson är medlem av redaktionen