CD: Jazz med Lars Danielsson och Verneri Pohjola
Recension, Skivor söndag, februari 12th, 2012
Lars Danielsson: Liberetto (ACT Music/Naxos). Speltid: 54‘39.
Lars Danielsson (bas, cello), Tigran (piano), John Parricelli (gitarr), Arve Henriksen (trumpet), Magnus Öström (trummor, slagverk)
–
–
–
–
Verneri Pohjola Quartet: Ancient History (ACT Music/Naxos). Speltid: 62‘00.
Verneri Pohjola (trumpet), Aki Rissanen (piano), Antti Lötjönen (bas) och Joonas Riippa (trummor) samt Jukka Perko (altsaxofon) och Tatu Rönkkö (slagverk)
–
–
–
–
Alla som intresserar sig för svensk konstmusik eller jazz på skiva hamnar förr eller senare i Tyskland. På cpo hittar vi tonsättare som Allan Pettersson, Dag Wirén, Kurt Atterberg och Peterson-Berger – och på ACT Music hittar vi bland annat EST, Nils Landgren och Jan Johansson.
Här släpper nu basisten Lars Danielsson en cd med en strålande kvartett bestående av den armeniske pianisten Tigran, brittiske gitarristen John Parricelli och svenske slagverkaren Magnus Öström – vars cd Thread of Life (ACT Music) var en av förra årets höjdare inom svensk jazz. Dessutom gästas man av norske trumpetaren Arve Henriksen som kan spela så mjukt och luftigt att det snarare låter som träblås än bleckblås. Ibland misstänker man nästan att han i smyg byter ut trumpeten mot en flöjt … Liberetto, som skivan heter (just det, inte Libretto), består av nästan 55 minuter behaglig, men aldrig behagsjuk, jazz. Den är lyrisk och lite melankolisk, men i det nordiska skymningsljuset bryter också armeniska dagrar in genom Tigran (som också svarar för det bidrag som är betitlat ”Svensk låt”).
Finland har väl varit mer känt för tango än för jazz, men här finns stora namn Iro Haarla, Ulf Krokfors och Juhani Aaltonen. Nu tar även trumpetaren Verneri Pohjola och hans kvartett plats på scenen med albumet Ancient History. Jag vet inte om omslagets stiliserade blomma skall föra tankarna till Marimekko-design – förskräckligt tråkigt är det i alla fall och därmed inte alls i samklang med musiken. Den här kvartetten är nämligen väl värd att höra. Visst lyser det nordiska ljuset även här, men det är klarare och kallare än hos Lars Danielsson. Musiken är inte heller lika poetisk utan kan bli mer påträngande: rytmiskt tuffare och klangligt ruffigare.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
