DVD: Franska Nerver
Film, Recension, Videohyllan fredag, februari 17th, 2012Franska Nerver
Komedi, Frankrike, 2010
Distributör: Tri Art Film
Regi: Jean-Pierre Améris
Skådespelare: Isabelle Carré, Benoît Poelvoorde m.fl.
Längd: 74 min
Finns på svensk dvd från 2012-02-08
— — —
Alla vet hur det känns när man blir riktigt nervös. Reptilhjärnan tar överhanden och plötsligt börjar man överväga alternativet flykt för att ta sig ur situationen. De flesta av oss kan motstå denna lust, men inte alla. I Jean-Pierre Améris komedi Franska Nerver får vi möta Angélique och Jean-René, två människor som minst sagt begränsas av sina egna känslor.
Angélique (Isabelle Carré) är en ung kvinna med en hemlighet, hon är helt fantastisk på att göra choklad. Men så fort Angélique konfronterats angående detta så svimmar hon tyvärr av nervositet. Angéliques gamla arbetsgivare löste detta genom att låta hennes identitet vara anonym och deras chokladpraliner blev både vida kända och hyllade. Men när arbetsgivaren plötsligt avlider står Angélique utan möjlighet att fortsätta med sitt hantverk. Den minst lika nervösa Jean-René (Benoît Poelvoorde) driver en konkurshotad liten chokladfabrik. När Angélique dyker upp på fabriken för att söka jobb faller de pladask för varandra. Situationen är dock inte helt enkel då de båda är så blyga att de knappt vågar prata med varandra…
Ja, nog blir det både förvirrat och lite småkomiskt när Angélique och Jean-René försöker slå sina påsar ihop. Jean-René kanske utåt sett framstår som en ganska vanlig figur, men så fort det blir någon form av känslomässig konfrontation lägger han benen på ryggen. Av misstag blir också Angélique anställd som säljare, en uppgift som hon naturligtvis är på tok för blyg för att klara av. Dråpliga och pinsamma situationer blandas med trevande kärlek och inte minst rejält med choklad. Ja var man inte sugen på snyggt designade chokladpraliner innan filmen så blir man det helt klart under dess gång.
Men trots att Franska Nerver fyller sin funktion som småputtrig feelgood-komedi så har den även vissa problem. Det största är att den har på tok för bråttom att komma i mål. Handling drivs till större delen fram genom inblickar i de båda nervösa turturduvornas terapisamtal. Jean-René går hos en regelrätt psykoterapeut medan Angélique är med i en samtalsgrupp för känslostyrda människor. Detta korsklipps sedan mot hur i första hand Jean-René försöker utföra de kognitivt utformade uppdrag han fått av sin terapeut. Åligganden som i regel innebär att han ska försöka uppvakta Angélique på något nytt sätt. Ganska likartade situationer, med ungefär samma pinsamma utgång, staplas på varandra och inte mycket andrum lämnas. Regissören Jean-Pierre Améris skulle klart ha tjänat på att skruvat ner hastigheten några snäpp, och varför inte, måla ut några av de roliga biroller som nu bara svischar förbi. Filmens bara drygt 70 minuter skulle utan problem ha tillåtit detta och jag skulle dessutom velat veta lite mer om både Angéliques utsvävande mamma samt kvinnan i samtalsgruppen som har problem mad att säga nej.
Men man ska inte klaga allt för mycket. Franska Nerver har tillräckligt mycket värme och småpittoreska franska miljöer för att fungera som lättsamt ögongodis. Filmen avnjuts dock bäst tillsammans med en käraste, ett glas vin och några chokladpraliner.
— — —
Kristoffer Pettersson är en del Kulturdelens redaktion