Hem » Film, Recension, Videohyllan » DVD: The Three Musketeers

DVD: The Three Musketeers

The Three Musketeers
Äventyrskomedi, USA/Frankrike/Storbritannien/Tyskland, 2011
Distributör: SF
Regi: Paul W.S. Anderson
Medverkande: Logan Lerman, Milla Jovovich, Orlando Bloom, Luke Evans m.fl.
Längd: 110 minuter
Finns på svensk DVD och Bluray från 2011-02-22

— — —

Robin Hood och Sherlock Holmes är inte de enda litterära ikonerna som fått nytt liv på den vita duken på sistone. I Paul W.S. Andersons The Three Musketeers får vi se en nytolkning av Athos, Porthos, Aramis och D’Artagnans storslagna äventyr tillsammans, där de riskerar både liv och lem för att hålla Frankrike säkert.

Den unge och hetlevrade D’Artagnan anländer till Paris i hopp om att följa sin fars fotspår och bli en musketör. Livet i storstaden visar sig dock vara betydligt hårdare än väntat, och det dröjer inte länge innan han skapar sig högt uppsatta fiender. För att göra det hela ännu värre så utmanar han dessutom tre män till en duell på liv och död. De tre visar sig dock ironiskt nog vara de legendariska musketörerna som han kommit för att finna, och det dröjer inte länge innan man förklarar en vapenvila och slår sig samman. Allt är dock inte frid och fröjd i Paris, och de fyra svärdsmännen finner sig snart mitt i en konspirationshärva menad att störta Frankrikes monarki och försätta landet i krig mot England. Förutom förrädare i de egna leden, så måste de fyra även ta sig an den engelske Buckingham och hans gigantiska luftskepp. Det verkar som att det ska till ett underverk för att Frankrike ska kunna räddas, men underverk är det som de tre musketörerna gör bäst!

Något man lägger märke till redan från början är att The Three Musketeers är en visuellt sett väldigt tilltalande film. Det som man först och främst lägger märke till är de minutiöst detaljrika kläderna, men även på de storslagna miljöer som filmen visar upp är rent ögongodis. Vare sig det är de storslagna rummen i Versailles, eller ett enkelt stadstorg, så präglas filmens utseende av en fascination för detaljer och en sprudlande och sprakande färgpalett. Släng sedan in några storslagna och snyggt koreograferade fäktningsscener, tillsammans med riktigt snygga bildkompositioner, så står det klart att The Three Musketeers är en film som är svår att se sig mätt på. Men tyvärr så dröjer det inte länge innan stora sprickor börjar dyka upp i den annars så vackra fasaden. Bakom dess välpolerade fasad döljer sig nämligen en film med en hel del stora problem.

Till skillnad från Guy Ritchies succé Sherlock Holmes måste man fråga sig varför Paul W.S. Anderson valt att göra en film baserad på den första boken ur Alexandre Dumas svärdsvingade trilogi. Det finns nämligen ytterst lite i filmen som faktiskt har någon egentlig koppling med källmaterialet. Detta känns som något av ett misstag, då de fyra vännernas äventyr gång på gång har bevisat att deras berättelse lämpar sig för den vita duken. Med så mycket att hämta inspiration från så är det svårt att helt förstå hur The Three Musketeers kunde bli så innehållslös och lyckas utestänga en så stor del av sin tilltänkta publik som den gör. De som älskar böckerna om de fyra franska fäktarna kommer att finna sig besvikna över just hur lite av originalkonceptet som finns kvar i filmen, medan nykomlingar troligen kommer att haka upp sig på de små detaljer som fortfarande finns kvar, men som aldrig förklaras av filmen. Att inte hålla sig strikt till källmaterialet är självfallet något man kan förlåta, så länge man fortfarande levererar en underhållande produkt, men frågan är om Paul W.S. Anderson verkligen lyckas med detta?

Filmens inledande minuter visar upp en våghalsig kupp där de tre musketörerna och Milady måste använda sig av sina respektive specialiteter och en högteknologisk arsenal för att lyckas med konststycket att stjäla en av Leonardo da Vincis ritningar. Det är en actionspäckad och adrenalinstinn inledning med en hel del smart dialog, och lyckas direkt fånga åskådarens intresse. Det står med andra ord klart, redan några minuter in i filmen, att detta inte är riktigt de stoiska och stolta herrarna som Alexandre Dumas. Snarare har de förvandlats till James Bond-kopior, hemliga agenter utrustade med den ena snillrika uppfinningen efter den andra. Det nya fokuset för tankarna direkt till andra filmatiseringar av litteraturklassiker från de senaste åren, och är inte nödvändigtvis något ont. Det är snyggt, stilrent och underhållande. Men tyvärr lyckas inte resten av filmen att fånga samma anda som dess inledning. Det hela faller snart samman när man försöker att blanda in drama, matinéäventyr och slapstick i filmen. Resultatet är en något hoppig filmupplevelse, vars narrativ ständigt stannas upp av scener som verkligen inte hade behövts. Framförallt filmens forcerade försök till komik med den snubblande sidekicken Planchet är svåra att ta sig igenom.

Filmens karaktärer upplevs stundtals som väldigt platta oh omotiverade i sina handlingar, men det största problemet är ändå att det inte verkar finnas nog för dem att göra. Filmens titelkaraktärer spenderar nämligen en stor del av berättelsen i skymundan, degraderade till bifigurer, och plockas bara fram i rampljuset då och då som för att påminna publiken om vad de egentligen tittar på. Men även om karaktärerna kunde ha framställts bättre, så är det ändå riktigt underhållande att se skådespelarna göra sitt bästa med det material de har fått att arbeta med. Framförallt är det Orlando Bloom som verkligen skiner i sin tolkning av den ondskefulla Buckingham. Bloom som tidigare mest har spelat känslosamma och inåtvända karaktärer verkar här njuta för fulla muggar av att få porträttera en mästerskurk. Även den unge Logan Lerman gör en bra prestation i sin tolkning av den kaxige D’Artagnan, och lyckas skänka lite välbehövligt liv i filmen.  Även övriga skådespelare i den stjärnspäckade rollistan presterar mer än godkända prestationer, men har på tok för lite tid i bild för att man ska kunna uppskatta dem till fullo.

The Three Musketeers är en film som vill väldigt mycket. Den vill berätta en ny och fräsch berättelse om en ensemble älskade karaktärer, samtidigt som den inte vill vara allt för bunden vid denna grundstomme. Den vill cementera berättelsen i en svunnen era, men väljer samtidigt att ta väldigt stora friheter gällande historia och fakta. Man har dessutom lyckats sätta samman en av de mest stjärnspäckade rollistorna på länge, men väljer att låter aldrig aktörerna riktigt komma till spels. Resultatet är en film som på många sätt är som ett korthus; det är grandiost och imponerande på håll, men faller nästan direkt samman vid en närmare granskning.

Men trots sina brister så måste man samtidigt hålla fast vid att The Three Musketeers är en riktigt hisnade actionupplevelse, med en fantastisk känsla för bild och ljud. Om man söker en film med en djup och välskriven intrig och karaktärsutveckling, så bör man nog söka annorstädes. Men letar man efter en riktig popcornrulle som bjuder på lättsmält action och humor, så kan nog The Three Musketeers passa som handen i handsken.

— — —

Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2021 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree