DVD: Där vi en gång gått

Inlagd av Agneta Hagerud Film, Recension, Videohyllan torsdag, februari 23rd, 2012

Där vi en gång gått
Regi: Peter Lindholm
Drama, Finland 2011
Distributör: Scanbox
Medverkande: Jessica Grabowsky, Jakob Öhrman, Andreas af Enehielm m.fl.
2 timmar, från 15 år.
Finns på svesnk dvd och blu ray från 2012-02-08

— — —

Filmen Där vi en gång gått är baserad på Kjell Westös roman med samma titel (2006).  Jag har tyvärr inte läst boken, så all jämförelse lämnar jag därhän.

Filmen sträcker sig från tidig början av 1900-talet till 40-talet i Helsingfors. Handlingen kretsar kring två syskon och deras vänner. Det är Lucie, självständig och fri i sin vägran att anpassa sig till förväntningarna på henne som kvinna i överklassen, och hennes bros Cedi, som alltmer förvandlas till en iskall och hämndlysten man. Tillsammans med dem finns hela tiden vännen Eccu, som är den sårbare och känslige fotografen som får allt svårare att följa Cedi i hans politiska ställningstagande och vars kärlek till Lucie driver honom allt längre ut i ensamhet. Även arbetargrabben Allu finns med i spelet, som slits mellan passionen för Lucie och lojaliteten med sin klass.

Vi får följa vännerna och deras familjer genom det blodiga kriget mellan de röda och de vita, genom den ständigt infekterade konflikten mellan arbetarklass och överklass och genom deras inbördes relationer bestående av både lojalitet och svek. Det moderna tar sitt intåg, musiken är viktig och den gryende fascismen visar sitt fula tryne – allt medan passionerna flödar, barn föds och hämnden och våldet skördar sina offer. Det är mycket som trängs inom filmens ramar och det är bitvis svårt att hänga med.

Filmen lider av vissa identitetsproblem, som visar sig genom de snabba kasten mellan passion och våld, idyll och konflikt. Ibland förstår man inte var filmen befinner sig. Det är inte en historia som följs, utan flera, och de har svårt att haka i varandra. Det är inte en berättelse med en röd tråd, utan flera stycken som slingrar sig in och ut mellan varandra och tappar spår. När dessutom de viktigaste personerna inte åldras nämnvärt, utan spelas av samma skådespelare filmen igenom, blir det ännu mer förvirrande.

Jag saknar ett större känsloregister i flera av skådespelarnas rolltolkningar, vilket gör att det blir svårt att förstå rollernas personligheter och handlande. Det gäller speciellt Andreas af Enehielm som spelar Allu. Den som i positiv mening sticker ut i tolkningen av sin roll är Jakob Öhrman som Eccu, när han skildrar den alltmer ensamme mannens vånda inför sina minnen och i sveket mot sin familj.

Där vi en gång gått visar vad hämnden och våldet gör med människor och hur det upprepas gång efter gång utan att ta lärdom av historien. Genom barnen ser vi vilka som är offren, när de berövas sina fäder, och hur kvinnorna överges när ideologierna och klasslojaliteten kallar. Det borde bli en bra historia, men tyvärr så håller den inte riktigt ihop.

—- — —
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.