DVD: Laura – skuggor av sommaren

Inlagd av Erik Göthlin Film, Recension, Videohyllan söndag, mars 4th, 2012

Laura – skuggor av sommaren

Drama, Frankrike, 1979,

Regi: David Hamilton

Distributör: Njuta Films

Skådespelare: Dawn Dunlap, Maud Adams, James Mitchell, Thierry Redler, Maureen Kerwin m.fl.

Utkommer 7 mars

– – –

David Hamilton är en världskänd brittisk fotograf som är både älskad och hatad. Hans porträttmotiv har sedan genombrottet med Dreams of a Young Girl (1971) bestått av nakna tonåriga kvinnor i utmanande och provokativa scenerier där ett lolitakomplex utforskas. Hans bilder har kritiserats för att vara pedofila och pornografiska, inte helt olik den debatt som också rasat kring fotografen Sally Mann. Hamilton flyttade tidigt i livet till Frankrike och lever där fortfarande. Under 1970-talet då han slagit igenom stort med fotografi började han också regissera film där Laura – skuggor av sommaren är hans andra långfilm.

Vi möter Paul, en erkänd skulptör verksam i en idyllisk fransk kuststad. Av en händelse träffar han på sin gamla tonårskärlek Sarah som han aldrig har kommit över och vars då 15-åriga kropp utgjort idealet för de skulpturer han skapar. Hon har nu en femtonårig dotter, Laura, som Paul blir besatt av då hon så mycket påminner om Sarah i tonåren. Han vill skapa en skulptur av Laura men eftersom hans regel är att bara jobba med verkliga modeller som grund misstycker modern. Laura blir snart förälskad i Paul och försöker närma sig honom, något som modern givetvis sätter stopp för. Det hela utvecklar sig till ett mörkt triangeldrama…

Kinematografin av Bernard Daillencourt är fantastisk och påminner mycket om Hamiltons stillbildsfotografier. Man kan tänka sig att regissören haft mycket att säga till om även gällande fotolösningarna De vackraste bilderna är tagna i motljus och med svag oskärpa, Hamilton är känd för sin soft fokus-stil, vilket gör att motiven ser ut att vara hämtade ur en dröm. Bilderna närmar sig ett impressionistiskt uttryck, inte helt olikt det i Bo Widerbergs Elvira Madigan. Tillsammans med musiken av Patrick Juvet som dels består av finstämd pianomusik, dels av progressiv synth-rock blir det en visuellt hisnande upplevelse som är sällsamt vacker. Filmen lider dock av en överanvändning av uttoningar som efter ett tag känns tröttsamt upprepande och skadar tempot. Förutom den lilla detaljen är Laura filmtekniskt fulländad.

Men om filmen är ett visuellt mästerverk så är dramat förvånansvärt tunt. Intrigen, om man kan kalla den det, är försvinnande liten och rent narrativt får filmen underkänt. Hamilton föredrar att berätta med bilder, snarare än med sina karaktärers förehavanden, och det övertygar inte helt. James Mitchell som spelar Paul är något av en träbock och imponerar föga. Den svenska bondbruden Maud Adams är desto bättre som sårad moder vars gamla känslor väcks till liv. Bäst är dock Dawn Dunlap som på ett övertygande sätt porträtterar Laura, en flicka som står med ena benet i barndomen, och det andra i vuxenvärlden.

Hur snyggt det än är går det inte att komma ifrån att det är en högst problematisk film. Att den åldrade skulptören är en projektion av Hamilton själv är uppenbart. Likadant är karaktären Laura som upptäcker sin sexualitet en konstruktion av den manliga fantasin snarare än sprungen ur verkligheten. Filmen är inte direkt explicit, och inte heller nödvändigtvis objektifierande, men själva temat är fortfarande ganska obehagligt. Samtidigt finns här något fascinerande, på samma sätt som Nabokovs Lolita både fascinerar och stöter bort läsaren.

Laura – skuggor av sommaren är bildmässigt enastående och den som uppskattar utsökt fotograferade art house-filmer kommer inte att bli besviken, den något haltande storyn till trots. Filmens själva grund är dock problematisk och bör därför inte ses okritiskt, om det ens är möjligt.

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent