Dialog om kultur?

Inlagd av Peter Ekström Debatt tisdag, mars 6th, 2012

Den så kallade samverkansmodellen håller på att införas i Sverige. Den innebär ett nytt sätt att organisera fördelningen av statligt ekonomiskt stöd till den kultur som är helt eller delvis beroende av samhällets finansiering. Samverkansmodellen – som först kallades portföljmodellen och senare koffertmodellen – går ut på att en stor del av de medel som fördelas av staten via Statens Kulturråd istället ska delas ut regionalt. Denna nyordning ska vara helt genomförd 2015 och hänger, åtminstone på pappret, ihop med att landets län ska slås ihop i regioner. Men hur dessa regioner kommer att se ut är fortfarande delvis mycket oklart.

Hittills har samverkansmodellen genomförts på fem ställen – Region Skåne, Region Halland, Region Gotland, Västra Götalandsregionen och Norrbottens läns landsting. Där har den varit i kraft i ett drygt år – en ganska kort tid. Det nya statliga organet Myndigheten för Kulturanalys har utvärderat detta första år. Det har skett som en fristående del av den årsrapport om kulturen som myndigheten avger till regeringen.

Utvärderingen visar att det finns bra och dåliga saker med samverkansmodellen så här långt. Till det positiva hör att många, bland andra kulturskaparna, upplever att kulturfrågorna fått mycket större uppmärksamhet tack vare samverkansmodellen och de dialoger som skett i samband med dess införande.

Men det finns också rätt tung negativ kritik. Samverkansmodellen har visat sig vara tungrodd. Den har skapat mer byråkrati och administration än tidigare. Särskilt de fria professionella kulturskaparna har känt sig åsidosatta. Syftet med dialogerna har varit oklart.
De fem regionerna har i princip fått lika mycket pengar som tidigare. Två av dem har fått små extra tilldelningar. Några tydliga förändringar i kulturlivet har inte skett.

Jag känner väl igen kritiken. Precis just de sakerna har jag varit med och fört fram i de dialoger som förts i Örebro län. Lite förvånande är det att en statlig myndighet säger samma sak. Men det är bra, det ger kanske en tyngd som kulturskaparna inte har.

I Örebro är det Örebro läns landsting som ”äger frågan” i väntan på att Örebro län ska ingå i en ny region tillsammans med något eller några av grannlänen. Därifrån kom nyligen det första kulturella nyhetsbrevet som bland annat innehöll följande besked:

”Den 24 januari godkände Statens kulturråd den nya regionala kulturplanen för Örebro län och beviljade samtidigt drygt 35 miljoner kronor i bidrag till regional kultur. Man beslutade också om ett särskilt stöd på 600000 kronor för att utveckla musikteater som konstform i Örebro län. Idag sker det som ett samarbete mellan Länsmusiken och Opera på Skäret i Ljusnarsberg.”

Om jag kommer ihåg rätt så motsvarar 35 miljoner kronor de pengar som staten tilldelade länet tidigare med en liten uppräkning för löneökningar och sådant. De 600000 kronorna är en extra engångssatsning.

Därmed ska samverkansmodellen börja gälla även i Örebro län. Vad är att vänta? Ja, inte ser det ut att bli några nysatsningar. Precis som på andra håll har en ny och större byråkrati byggts upp. Den får inte finansieras av de statliga kulturpengarna. Men någonstans ska ju pengarna tas och det är såklart ur landstingets budget – den pott som är märkt kulturpengar. Resurser som kanske kunde ha gått till att producera kultur går istället till att administrera. Kulturens byråkrater blir lite fler i länet och kulturskaparna lite färre.

Vi får hoppas på dialog. Hittills så har den mest varit av terapeutisk och symbolisk natur. Kulturskaparna har fått prata av sig, sätta upp postit-lappar på en anslagstavla och fikat. Det är egentligen inte så mycket till dialog än så länge. Mer någonting som påminner om ”prata du, så bestämmer jag”.

Att faktiskt vara med och påverka hur de 35 miljonerna ska användas. Det skulle jag kalla dialog.

—-

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion