Bok: 47 sekunder
Recension, Skönlitteratur måndag, mars 26th, 201247 sekunder
Arash Hejazi
Albert Bonniers förlag 327 sidor
Översättare: Per Holmer
Orginaltitel: The Gaze of the Gazelle
Arash Hejazis berättelse om Irans förlorade generation har sin upprinnelse i några omtumlande händelser kring den 20e juni 2009.
Miljontals demonstranter rör sig längs Teherans gator. Det är i desperat protest som de har gett sig ut – ytterligare en gång, varningarna till trots – eftersom det misstänkta valfusket har fått den gemensamma bägaren att en gång för alla rinna över. De är frustrerade och ärrade efter åratal av förtryck, men ändå fast beslutna att hålla sig till fredliga demonstrationer. Regimen däremot, känner inget behov av att eftersträva sådana ideal. Polisen har fått klartecken att skjuta mot folkmassorna och precis som så många gånger förut ska de politiska spelen komma att ske på befolkningens bekostnad.
Hejazi råkar befinna sig på plats då en ung kvinna träffas av en kula. Hon förblöder på gatan framför honom, mitt i tumultet. Även en av hans yngre vänner är där. Mitt i gatuupploppet experimenterar vännen med videofunktionen i sin nya mobiltelefon och lyckas fånga hur kvinnan plötsligt berövas livet. Det hela är över på 47 sekunder.
Som utbildad läkare – och kanske helt enkelt som iransk medborgare – är Hejazi van att stå maktlös inför krigs- och katastrofoffers öde. Kanske är det därför som han, innan chocken ännu lagt sig, bestämmer sig för att det är dags att åtminstone en bråkdel av all den död han behövt genomleva, ska få göra skillnad.
Bara några dagar senare är händelsen en nyhet som hela världen känner till. Bildbeviset på regimens kallhjärtade behandling av folket syns i tv-sändningar och sprids över Internet via sociala medier. Därmed blir det tack vare en mobiltelefonkamera, Youtube och ett modigt beslut av Hejazi att offentliggöra inspelningen, som den dittills tigande omvärlden varseblir situationen för människorna i landet.
Själv tvingas Hejazi att halsöverhuvud lämna Iran, utan hopp om att någonsin kunna känna sig tillräckligt trygg för att återvända.
Boken är både en självbiografi och en övergripande beskrivning av landets historia och de förhållanden som de senaste generationerna av iranier har vuxit upp under. Kvinnan – som hette Neda – blir en symbol för den unga generationens mod, men också för den iranska befolkningens sårbarhet och djupa sorg över vilken riktning landets utveckling har tagit. Hennes mörka blick tränger igenom sidorna och hon skymtar ofta till i berättelsen, vid sidan av Hejazis egen gestalt.
Författaren beskriver själv arbetet med boken som ett sätt att bearbeta den händelse som förföljt honom och som tvingat honom att betala priset för att ha varit den som vågat bryta tystnaden.
Det var länge sedan jag sträckläste en bok på det här sättet. Varje vaken stund går åt till att antingen ta del av Hejazis berättelse, eller till att fundera kring vad jag nyss har läst. Läsningen tar lite tid, eftersom jag parallellt med boken använder mig av diverse uppslagsverk och sökmotorer för att kunna fördjupa mig i ytterligare information om alltifrån Khomeini till Kai Khosrow. För en person som inte sedan tidigare kunnat skryta med någon särskilt anmärkningsvärd kunskap i dessa kapitel av världens historia, är 47 sekunder en lysande skildring av både modern historia och den iranska folksjälen. Politiska händelser vävs samman med legender, myter och religion på ett sätt som trollbinder mig fullkomligt.
Det är ett mystikens land vi får möta, men också ett terrorns.
Hejazi beskriver sin uppväxt och skolgång, sin tid på universitetet och de år han varit yrkesverksam som läkare och inom bokbranschen. Kort sagt är det en vanlig människas försök till liv i en miljö som ständigt präglats av förtryck, censur och avsaknaden av många rättigheter som vi i länder liknande Sverige länge kunnat ta för givna.
Det märks att författaren själv varit både en ivrig läsare och etablerad som förläggare. Bokens upplägg är fantastiskt och han lyckas med konsten att vara både informativ, uppriktig och målande. Jag frestas till vidare utläggningar kring alla de tänkvärdheter som tas upp, men vill istället uppmana så många som möjligt till att läsa boken.
47 sekunder är en uppföljning av vad som tog fart i samband med filmsekvensens spridning 2009. Den är en dokumentation av en hård verklighet och en reflektion kring hur Internet och sociala medier kan användas som demokratisk kraft. Samtidigt är den en kärleksförklaring till berättarkonsten, kulturen och den samhörighet som gömmer sig under makthavarnas och förtryckets många skikt.
____________
Gerda Boström är frilansskribent och musikstuderande.
