DVD: Sunrise

Inlagd av Erik Göthlin Film, Recension, Videohyllan torsdag, mars 29th, 2012

Sunrise – A Song of Two Humans

Regi: F. W. Murnau

Distributör: Studio S

Drama, USA, 1926

Medverkande: George O’Brian, Janet Gaynor m.fl.

95 min

Ute nu på svensk DVD

– – –

F. W. Murnau (1888 – 1831) var en tysk expressionistisk filmregissör, mest känd för den klassiska Dracula-filmatiseringen Nosferatu (1922) som satte standaren för efterkommande vampyrfilmer. Han var produktiv i Tyskland fram till 1926, och filmatiserade bland annat Goethes Faust med Gösta Ekman d.ä. i huvudrollen. Hans filmer fick en sådan internationell genomslagskraft att Hollywood tog regissören under sina vingar. Och för Fox Studios skulle han komma att regissera sitt absoluta mästerverk, Sunrise. Bara efter några år i Amerika, 1931, dog Murnau i en bilolycka 42 år gammal.

Historien är lika enkel som den är tidlös. Det går dåligt för bonden och hans fru på landsbygden. Paret har belånat sitt hus och ockrarna är där och utmäter vad som tillhör dem. Deras ösamhälle är ett populärt tillhåll för turister på sommaren och snart träffar bonden en fresterska från stan som går runt och visar upp sina långa spiror. Hon vill att han följer med henne till stan och övertalar honom att mörda sin fru. Paret ror ut på sjön där han tänker skrida till verket men ångrar sig i sista sekund. Väl i land springer frun ifrån honom, stum av skräck, men han följer efter henne. När han fallit i gråt och deklarerat att han ångrar sig och verkligen älskar sin fru spenderar de till slut en underbar dag tillsammans i storstan. Men på vägen hem skakas deras nyfunna lycka av en hemsk storm på havet.

Att Sunrise är en av de klassiska stumfilmerna är inte svårt att förstå när man ser den. Filmen har inte tappat något av sin forna glans och jag skulle nog vilja påstå att filmen fortfarande är lika bra som när den kom. Anledningen till att filmen var så revolutionerande kan tillskrivas två saker – den avancerade narrativa strukturen och det filmtekniska. Murnau använder sig av montaget mycket effektivt och skapar en parallellklippning som fortfarande känns modern, där de olika karaktärernas historierna vävs samman skickligt. Dubbelexponeringen är en annan effekt som nyttjas väl, mest märkbar i suggestiva drömscener där huvudrollen ser sin fru och älskarinna framför sig. Den används också för att utmärka stadens modernitet där det hektiska storstadslivet med bilar och människor i rusningstrafik sammansmälter med bilder på en dansande societet. Man kan tro att Murnau har sneglat en del på Eisenstein gällande montaget. Att det var vår egen Victor Sjöström som var en av de första att nyttja dubbelexponering i sin filmatisering av Körkarlen 1921 ska man inte heller glömma bort. Det är inte för inte som den svenska stumfilmsperioden kallas Den svenska guldåldern, där Sjöström och Mauritz Stiller var de främsta representanterna.

Filmen blandar friskt thriller-element med komedi och melodram. Och det fungerar utmärkt. Roligast är en absurd scen där bonden jagar en förrymd gris inne på salong medan medelklassen står och hejar på. Visst är känsloyttringarna inte de mest subtila i stumfilmens värld, men jag tycker ändå att man blir berörd av den klassiska kärlekshistorien. Slutscenen är så vacker att man nästan fäller en tår.

Restaureringen av filmen är fantastiskt bra och utgåvan har rikt med extramaterial. Ett välkommet tillskott i cineastens dvd-samling.

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent