Rolf Jansson om Ljusets Drottning – fotografen Sophie Janson

Inlagd av Kristoffer Pettersson Reportage fredag, mars 30th, 2012

Lagom till årets bokmässa i Örebro släpps foto- och reportageboken Ljusets Drottning.

Allmänheten får här en chans att stifta bekantskap med den cyklande fotografen Sophie Janson och hennes fotokonst. Mellan åren 1894 till 1952 tog Janson över 50 000 bilder på livet i Örebro och Västnärke varav 80 speciellt utvalda fotografier nu kan ses i boken.

Bakom Ljusets Drottning står journalisten och författaren Rolf Jansson som tillsammans med fotografen Roger Lundberg också sammanställt boken. Kulturdelen kontaktade Rolf Jansson för att få veta lite mer om både Sophia Jansson och den kommande fotoboken.

Jansson inleder med att berätta hur han själv kom i kontakt med Sophia Janson och hennes fotoarv.
– När vi flyttade till Fjugesta 2003 fanns hennes bilder i alla hem. Vältagna bilder som berättade om skolklasser, bröllop, arbete och utveckling. På stadsarkivet i Örebro möttes jag en dag av en jätteförstoring på den ammande kvinnan. Den är både sensuell och tankeväckande, den lämnar frågor om varför en sådan vågad bild togs i Fjugesta 1917. När jag 2010 fick Lekebergs kulturpris blev det kicken att gräva i Sophie Jansons bildarkiv på cirka 50 000 originalmotiv och ordna en fotoutställning.

Jansson fortsätter med att berätta om Sophia Jansons liv.
– Sophie kom från ett välordnat hem i Axberg. Hon föddes 1874 och var konstnärligt begåvad. Möjligheterna för unga kvinnor att förverkliga sina drömmar var då små. Kokerska eller piga ville hon inte bli, säger hon i en intervju. Ett yrke fanns för kvinnor – det var fotografens. Hon är årsbarn med den nya fototekniken och började fotografera 1894. Hon var elev hos hovfotografen Bernhard Hakelier, men startade eget i Örebro 1908. Fyra år senare flyttade hon till Fjugesta, där blev hon banbrytande som fotograf när hon cyklade runt i bygden och dokumenterade vardagen. Själv summerar hon sitt fotografiska liv med orden ”I dag skulle jag kallas för pressfotograf”.

Hur kom du på idén att skapa denna bok? Och hur kom fotografen Roger Lundberg in i bilden?
– Först gjorde vi en fotoutställning i Fjugesta. Den blev välbesökt och när jag sedan har varit ute och talat om hennes fotografier har det alltid varit fullsatt. Det är ett starkt intresse för historiska bilder, och för lokalhistoria. Det visar ju köerna som varje dag ringlar in till det nya fotografiska museet i Stockholm. Sophies bilder är så starka att det blev ett kall att gå vidare med en bok. Roger Lundberg och jag har arbetat tillsammans sedan 1966 då vi möttes på Örebro Kuriren. Berndt Karlsson som formgett boken har jag arbetat med på Metallarbetarens redaktion

Jansons fotoarv sägs bestå av runt 50 000 bilder, var det svårt att välja ut de 80 som slutligen hamnade i boken?
– Ja, vad vi gjort är att slumpmässigt titta på kanske 150 av hennes bilder. Alltså har vi bara skrapat på ytan. Några bilder redan kopior av – men andra har vi hittat bland glasplåtarna på stadsarkivet. Vi har alltså ännu 49 850 bilder osedda. Det är klart vi frågar oss om de bilderna kanske är ännu starkare med ett mer magiskt ljus än de som boken Ljuset Drottning visar.

Vad tycker du står ut med Sophie Jansons sätt att fotografera och vad tror du hon ville förmedla med sina foton?
– Det är ljuset, omsorgen och värmen. Bilderna är så detaljrika och kompositionerna så fulländade. Mitt i spontaniteten och kreativiteten var Sophie Janson en sträng ordningsmänniska. Hon har själv sagt att hon var intresserad av samhället, av kyrkan, Röda Korset och hembygdsföreningen. Mest minns hon mötena med barnen. Hennes drivkraft var att skildra ett samhälle som byggdes upp och utvecklades. Men det var en tid som också präglades av orostider, med krig och hunger. I många bilder ser man en oro i människors ansikten och ögon.

Avslutningsvis berättar Rolf Jansson vad han tror Sophia Jansons bilder kan lära den moderna läsaren av boken.
– Att utvecklingen och samhället inte startade med IT, Ipad eller på gymmet. Hennes bilder visar hur farfarsfar arbetade och bodde, att handlare Johnsson i Fjugesta hade en egen stråkorkester som övade på kammaren över butiken och att det varje dag gick en hästskjuts med mjölk från Högen till mejeriet i Nybble. Eller hur Storbron i Örebro stensattes 1908. Sophias bilder är en kulturskatt som berättar om ett samhälle som var – men som inte längre finns.

— — —
Kristoffer Pettersson är en del av Kulturdelens redaktion