Roman:Känslan av ett slut
Recension, Skönlitteratur onsdag, april 11th, 2012Känslan av ett slut
Julian Barnes
Forum 2012
Översättning: Mats Hörmark
192 s.
— — —
Med romanen Känslan av ett slut – The sense of an ending (2011) – vann Julian Barnes Bookerpriset.
Med ett flertal tidigare titlar, såsom Flauberts papegoja (1986 ), har han nominerats till samma pris, och han har även tilldelats andra litterära priser i flera länder. Han är översatt till drygt trettio språk. Med det fina bagaget är det spännande när en ny bok översätts.
Känslan av ett slut är en fascinerande roman, liten till formatet men med mycket innehåll, på samma gång knapphändig och fullödig. Den är en berättelse man inte glömmer och gärna återkommer till. Språket är precist, som en tavla utan ett enda överflödigt penseldrag. I all sin enkelhet handlar den om att bli gammal, men i sin sammansatthet består den av så mycket mer. Framför allt handlar den om tid. Vad tiden gör med oss, vad den får oss att glömma och vilka berättelser vi skapar för att stå ut med vårt förflutna. För, som Barnes skriver, vårt liv är den historia vi berättar om vårt liv, dels för andra men allra mest för oss själva.
I början av romanen ställs en fråga under en lektion, vad historia är för något. Tony, som är huvudpersonen, svarar att den är segrarnas lögner. Det kan läraren hålla med om, men han påpekar att historien också är ”de besegrades självbedrägeri”. Det svaret säger något viktigt om romanens handling.
Boken är uppdelad i två delar. Den första handlar om Tonys skoltid under sextiotalet, med kamratgänget och den första kärleken och om det oerhörda i två vänners självmord. I den andra delen är Tony gammal, lever tämligen tillfreds i sin ensamhet men får ett brev som omkullkastar hela hans tillvaro. Brevet kastar en skugga över det skimmer som vilar över Tonys minnen, och snart inser han att han aldrig kommer att kunna gottgöra det som han i ungdomlig vrede en gång ställde till med. De ord han en gång skrev, då i all hast och utan eftertanke, visade sig få vida konsekvenser. Han inser också att hans bild av vad som hände inte alls stämmer. Det blir ett chockartat uppvaknande. Verkligheten visar sig vara bra mycket bryskare och mer komplicerad än vad han har trott.
Känslan av ett slut väcker en mängd tankar under läsningens gång, såsom en bra bok ska göra. Rakt genom Tonys berättelse löper tråden om tiden. Vad fyller vi våra liv med? Höjer vi insatsen, eller staplar vi enbart livets dagar, i lager på lager? Som Tony uttrycker det, när han tänker tillbaka: ” Hade mitt liv förhöjts, eller bara ökats på?” Så till sist; omslaget. Så enkelt och vackert i grått och svart med maskrosfrön i fritt fall, gjort av Suzanne Dean.
— — —
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare
