Hem » Film, Recension » Bio: The Avengers

Bio: The Avengers

The Avengers
Action/Äventyr, 2012, USA
Regissör: Joss Whedon
Skådespelare: Robert Downey Jr., Scarlett Johansson, Samuel L. Jackson, Chris Evans m.fl.
Längd: 142 minuter
Biopremär: 2012-04-27

— — —

När biopubliken som stannat kvar under eftertexterna till Iron Man (2008) fick se en bonusscen där Nick Fury värvade Tony Stark till Avengers-initiativet, tändes ett hopp hos många serieälskare.

Ett hopp om att en dag få se alla sina favorithjältar enade i en och samma film mot ett gemensamt hot började gro. Det skulle dröja hela fyra år innan fröet som såddes i den där korta scenen äntligen blommade ut, men den som väntar på något gott väntar sällan för länge. The Avengers lever klart upp till biopublikens förväntningar. 

När hela Jorden hotas att fullständigt förstöras av den illvillige Loke och hans utomjordiska armada, måste planetens mäktigaste superhjältar gå samman och bilda superhjältegruppen The Avengers för att kunna besegra ondskan en gång för alla. Men först måste Iron Man, Thor, Captain America, The Hulk, Black Widow och Hawkeye lära sig att komma överens med varandra och arbeta som ett lag om de ska ha någon som helst chans att stoppa Thors maktgalne bror. Kommer de att kunna sätta sina skiljaktigheter åt sidan och stoppa Loke och hans kosmiska kub, eller är jorden dömd att gå under? Tillsammans med Nick Fury och S.H.I.E.L.D. beger sig The Avengers ut på ett äventyr som kommer avgöra Jordens öde!

Att man lät Joss Whedon stå för både manus och regi för denna kolossala produktion var troligen ett av de bästa valen Marvel kunde ha gjort när man planerade inför The Avengers. Whedon har gång på gång fått motta priser, inte bara för sina insatser inom serievärlden, utan även för arbete inom såväl film som television. Superhjältefilmer, där man måste balansera utomvärldsliga och fantastiska element tillsammans med vardagsrealism, är kanske den moderna genre som mest är beroende av att ha kompentent regissör. Framförallt en film som The Avengers, där det enda givna egentligen är att en grupp av jordens mäktigaste hjältar slår sina påsar ihop, skulle kunna ha resulterat i ett gigantiskt fiasko i händerna på fel filmteam. Men vad som skulle kunna ha blivit en två timmar lång slagsmålsekvens kryddad med oneliners, visade sig istället bli en av de mest tillfredställande popcornrullarna 2012.

Ett intressant val som nog många ifrågasatt är beslutet att inte använda sig av den allra första uppsättningen av medlemmar ur The Avengers, utan istället byta ut två av hjältarna mot Black Widow, spelad av Scarlett Johansson, och Hawkeye, spelad av Jeremy Renner. Valet att inkludera två karaktärer i hjälteteamet som helt saknar superkrafter är ett modigt sådant, då det lätt kunde ha resulterat i att de hamnat i skuggan av de betydligt mer spektakulära karaktärerna. Det hela skulle dock visa sig vara en satsning som slog väl ut då de båda lönnmördarna skänker en välbehövlig förankring i verkligheten för publiken att identifiera sig med. Nåja, de akrobatiska övningar de båda visar prov på under filmens gång kanske inte helt verklighetstrogna alla gånger, men de fungerar ypperligt som en kontrast mot de gudar och supersoldater som filmen annars befolkas av.

Dock är det de resterande medlemmarna av The Avengers som verkligen stjäl rampljuset. Tyvärr hamnar Chris Evans Captain America stundtals lite i skymundan, något som rimmar lite illa med faktumet att Captain America egentligen var en enda lång startsträcka för The Avengers. Även filmens mest karismatiske skådespelare, Robert Downey Jr, känns något underanvänd, även om han direkt stjäl showen i varje scen han medverkar i. Chris Hemsworth Thor är lika charmigt bufflig som alltid, även om man gärna hade sett fler scener mellan honom och hans bror Loke. Mark Ruffalo, som tagit över rollen som Bruce Banner efter Edward Norton verkar dela en genuin kemi med Robert Downey Jr, då deras karaktärer verkligen klickar på skärmen. De riktigt uppmärksamma biobesökarna kommer kanske även känna igen rösten hos Banners gröna alter ego. Man har nämligen ringt in självaste Lou Ferrigno som en flört med publiken! 

Det genomgående mönstret att man inte riktigt utnyttjat alla stora skådespelare helt till fullo är dock föga förvånande med tanke på den stjärnspäckade ensemble man lyckats klämma in under den relativt korta speltiden. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med utrymme för att karaktärerna helt ska kunna ta ut svängarna och leva upp. Tillsammans bildar dock hjältarna en summa som är betydligt större än dess delar, där de olika karaktärernas vitt skilda personligheter skapar en unik kemi och stämning för filmen.

Filmens specialeffekter hör till årets bästa, och man har sannerligen inte sparat på krutet. The Avengers klimax där hela New York är under belägring ger verkligen en känsla av kaos och tumult tack vare att man blandat såväl visuella som praktiska effekter. Filmens actionsekvenser är precis så snygga och fartfyllda som en produktion av denna magnitud kräver, så den som längtar efter lite adrenalinfylld spänning kommer nog inte att bli besviken. Det som dock verkligen visar vilken möda man lagt ned på filmens utseende är de fantastiska krafter som hämnarna visar prov på. En sådan här film hade troligen inte gått att göra för tio år sedan, med tanke på alla de effekter som Tony Starks flygande rustning, Captain Americas fantastiska sköld eller Thors åskviggar kräver, men det verkar som att teknologin äntligen nått den nivå som gör det möjligt att bringa hjältarnas krafter till liv på den vita duken. Hulkens massiva gröna kroppsyta visar dessutom att effektmakarnas magi har kommit en rätt lång väg sedan Ang Lees Hulk från 2003.

Det finns dock en hel del saker som kunde ha hanterats bättre i filmen. Ett av de kanske allra största problemen ligger hos Chitaurierna, den utomjordiska armé som Loke ständigt påminner oss om genom filmen. Då man aldrig riktigt får se något av denna massiva flotta förrän under filmens sista akt, så uppstår det aldrig någon riktig känsla av överhängande hot, vilket filmen ändå verkar ha siktat mot att skapa. Istället blir Chitauri-truppernas entré en rätt platt upplevelse som inte riktigt lyckas engagera publiken så mycket som filmens explosiva klimax förtjänar. Chitaurierna kommer nog även lägga grunden för en hel del missnöje bland bokstavstrogna serieälskare, då Joss Whedons skapelser inte har vidare gemensamt med serietidningarnas utomjordingar. På det stora hela är Lokes armé rätt anonym med få egenskaper som verkligen står ut. Det finns inget som känns unikt med trupperna, som tack vare sin dussindesign mest framstår som någon slags platshållare för en betydligt mer intressant fiende för hjältetruppen, som tyvärr aldrig dyker upp.

Marvel vet verkligen hur man ska bygga upp en hype kring en film, och för många har The Avengers varit en av årets mest efterlängtande filmer. Men trots alla höga förhoppningar så lyckas ändå Joss Whedon och hans filmteam leverera en fartfylld, actionspäckad och underhållande upplevelse som nog kommer att lämna få besvikna. The Avengers är filmen serieälskare har väntat på!

— — —
Axel J. Hanson

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2022 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree