CD: Symfonier av Carl Nielsen
Recension, Skivor onsdag, maj 9th, 2012
Carl Nielsen: Symphonies 1 & 6 (LSO Live/Naxos). Speltid: 68’11.
London Symphony Orchestra, Colin Davis (dirigent)
–
Det finns dirigenter som när de kommer upp i åren väljer att koncentrera sig på ett antal husgudar för att fördjupa och förfina sina tolkningar av deras verk. Men det finns andra som ständigt nyfikna söker nya utmaningar. Sir Colin Davis har en rad Sibelius-skivor bakom sig, men nu på gamla da’r har han också upptäckt Carl Nielsen. Förra året kom hans inspelning av symfonierna 4 och 5 och nu är det dags 1:an och 6:an. Åter är det Londonsymfonikerna som spelar.
Nielsen fick en flygande start med sin första symfoni. Även om man kan misstänka att den unge tonsättaren lyssnat en del på Dvořák är det personliga tonfallet omisskännligt direkt från de inledande takterna. Än mer personlig är han i sin sjätte och sista symfoni. Den är väl inte hans bästa men onekligen märkligaste med sin egensinniga instrumentationskonst och med sina till synes improvisatoriska och ibland nästan groteska infall. Men mitt i det lekfulla och humoristiska finns också allvaret.
Sir Colins tolkningar är inte dåliga, men ändå: de tål inte att jämföras med de bästa. Nielsen kräver energi och intensitet och attack men också genomskinlighet och luftig lätthet. Och här brister det. Ljudet från LSO Live hjälper inte heller upp saken. Så nykomlingen har ärligt talat inte så mycket som talar för sig när den ställs mot konkurrenter som Jukka-Pekka Saraste (Warner), Michael Schønwandt (Dacapo), Herbert Blomstedt (Decca), Osmo Vänskä (BIS), Esa-Pekka Salonen (Sony) och Gennadij Rozjdestvenskij (Chandos).
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
