DVD: The Trigger Effect

Inlagd av David Larsson Film, Recension, Videohyllan torsdag, maj 17th, 2012

The Trigger Effect
Thriller, USA, 1996
Manus och regi: David Koepp
Medverkande: Elisabeth Shue, Kyle MacLachlan, Dermot Mulroney m.fl.
Längd: 94 minuter
Distributör: Njuta Films
Finns på svensk dvd från och med 2012-05-09

— — —

I The Trigger Effect (1996) siktar manusförfattare och regissör David Koepp in sig på att skildra vad som händer med människan när vi tappar kontroll över vår vardag.

I det här scenariot är platsen i en tillsynes trygg och lugn förort som drabbas av ett plötsligt strömavbrott. Detta strömavbrott är synnerligen envist och ger inte med sig, vilket gör att invånarna tillslut drabbas av smärre panik. När det visar sig att strömavbrottet omfattade en betydligt större yta än bara deras lilla förort, blir det hela värre, och antalet desperata människor ökar. I centrum står paret Matthew (Kyle MacLachlan) och Annie (Elisabeth Shue) och deras lilla dotter, som tillsammans med vännen Joe (Dermot Mulroney) gör sitt bästa för att fly undan galenskapen och hitta en trygg plats i kaoset som råder…

Idén och grundstoryn till filmen lovar i princip hur mycket som helst, här finns det massor att hämta för att lyckas göra en bra och otäck film. Inledningsvis lyckas även Koepp med detta, när han sakta men säkert visar hur människor bit för bit tappar fästet om sin egen vardag och sitt förstånd. Denna desperation tar sig uttryck i former av våld och stölder, och de som har lyckats skaffa mat och vatten får se sig som lyckliga, men även som måltavlor för de som inte lyckats tillskansa sig dessa förnödenheter.

Efter den inledande hälften tappar Koepp även han greppet, fast inte om sitt förstånd (förhoppningsvis?), utan snarare om berättartempo och att hålla intresset uppe hos tittaren. Det blir lite för mycket av samma sak efter ett tag, och man utforskar inte de mer otäcka möjligheterna tillräckligt för att det här ska bli en så värst minnesvärd film. Man hade enkelt kunna göra mycket mer av det här, då jag som sagt tycker att själva idén är guld värd, men istället nöjer man sig med att gå halvvägs, om ens det, och det blir inte en värst tillfredsställande upplevelse.

Det finns ett gäng inslag i filmen som visar på att det ändå ligger någon slags talang och skicklighet bakom projektet, men dessa överskuggas i alltför stor utsträckning av halvdana och trista passager som mer känns som utfyllnad än något som driver storyn framåt. Skådespelarmässigt är det inte något att klaga på, men det är samtidigt heller inte mycket att jobba med. Det finns stundtals en stark dynamik mellan karaktärerna, särskilt när motsättningar uppstår, men inte heller dessa väljer man att exploatera i någon större mån, utan det förpassas istället till enstaka scener.

Filmen lider dessutom av ett mycket tamt slut som mest känns som något man slängt ihop i brist på bättre idéer, och det passar inte värst bra ihop med hur resten av filmen känns heller. Med andra ord blir The Trigger Effect aldrig värst mycket mer än en halvdant medioker film som lovar mer än vad den kan hålla.

— — —

David Larsson är litteraturvetare och redaktör på Kultfilmstidningen FromBeyond.se