Bio: Men in Black III
Film, Recension onsdag, juni 6th, 2012Men in Black III
Komedi/Sci-Fi, 2012, USA
Regissör: Barry Sonnenfelds
Medverkande: Will Smith, Tommy Lee Jones, Josh Brolin m.fl.
Längd: 106 minuter
Går på svensk bio sedan 2012-05-25
— — —
När Agent J, spelad av Will Smith, vaknar upp en morgon finner han att han är den enda i världen som verkar ha något minne av sin kollega, Agent K.
Vad som till en början verkar vara ett dålig skämt, visar sig snart vara blodigt allvar, då han i sin jakt på sin vän får veta att K dog nästan fyrtio år tidigare. Det står snart klart att Agent Ks ärkefiende Boris, spelad av Jemaine Clement, har flytt från sin fängelsecell på månen och på något sätt åkt tillbaka i tiden för att förhindra att K någonsin fångade honom. Agent J har inte så mycket till val, utan gör själv ett tidshopp tillbaka till 60-talet. Där träffar han en yngre version av Agent K, spelad av Josh Brolin, och tillsammans ger sig ut på ett rafflande äventyr för att försöka förhindra Boris från att ändra historien och döma Jorden till ett gruvligt öde i dess framtid.
Många hajade nog till när de fick veta att handlingen i Men in Black III skulle fokusera mer på tidsresor än intergalaktiska hot. Men även om manuset stundtals känns som att det började som en helt annan film än just Men in Black, så har man ändå lyckats behålla en del av filmseriens känsla och atmosfär. Utomjordingar spelar tack och lov fortfarande en central roll för berättelsen, och det är riktigt charmigt hur man låtit många av de varelserna man ser i periferin vara inspirerade av gamla science fiction-program. Den uppmärksamma kommer få se varelser klädda i såväl velourdräkter som klassiska fiskskålshjälmar, och en hel uppsjö av andra figurer som skulle kunna vara direkt hämtade ur Star Trek. Filmen lyckas riktigt väl med att fånga 60-talsandan, och det är svårt att inte sucka lite nostalgiskt när man ser alla bilar och kläder från årtiondet. Men in Black III hade med andra ord potential att kunna bli riktigt bra, men tyvärr så håller det inte hela vägen.
Men in Black III lider egentligen bara av ett enda riktigt problem, men tyvärr är det ett stort sådant: den är helt enkelt inte vidare rolig. Försöken till komik under filmens första tjugo minuter är så forcerade och tafatta att det är svårt att inte skämmas lite å filmens vägnar. Efter denna inledning så återhämtar sig produktionen något, men filmen lyckas aldrig leva upp till sina föregångares nivå. Skämten är på tok för juvenila och ansträngda för att den stora massan ska få ut något av den, vilket tyvärr bara blir än mer uppenbart när man inser hur gamla skådespelarna har blivit under de 15 år som gått sedan den första filmen i serien spelades in. Will Smith ser otroligt sliten ut, och att se honom försöka spela på samma charm som gjorde honom känd i Fresh Prince i Bel-Air känns allt annat än fräscht. Tommy Lee Jones verkar istället mest vara trött, och man får ständigt en känsla av att han hellre skulle vara någon annanstans än i Men in Black III. Med detta sagt, så måste det ändå sägas att manusförfattarna faktiskt lyckats skriva ihop en handfull genuint roliga repliker och situationer, där kanske framförallt en scen med Andy Warhol nog kommer att kunna locka till del skratt. Tyvärr drunknar dessa små guldkorn i ett hav av mediokerhet som förvandlar filmen till en otrolig fadd upplevelse.
Trötta gubbar?
Tyvärr är dessutom filmens handling inte stark nog att klara sig utan humorn, vilket gör det svårt att behålla intresset för filmen. Trots att man lyckats skriva in ett så annorlunda koncept som tidsresor i manuset, så känns filmen i slutändan ändå som en dussinproduktion. Det blir till råga på allt dessutom väldigt uppenbart att man inte vågat ta ut svängarna och leka lika mycket med tidskonceptet som man hade kunnat, och de kulturkrockar som Agent J råkar ut för under sitt tidshopp lyckas därför aldrig heller bli så underhållande som de kanske borde.
Nästan hela filmens behållning vilar istället på Josh Brolins axlar, som gör en nästan kusligt bra Tommy Lee Jones-imitation. Brolin har inte bara rätt utseende, han har dessutom lyckats fånga både den äldre stjärnans röst och kroppsspråk. Denna otroligt klockrena rollsättning belyser tyvärr bara just hur medioker Men in Black III är, då hans makalösa rollprestation och de fantastiska miljöer man skapat hade förtjänat att användas i en betydligt bättre produktion.
När Barry Sonnenfeld bestämde sig för att plocka fram Men in Black-franchisen ur sin malpåse efter nästan tio år i dvala var det många som blev exalterade. Hade man kommit på en så klockren berättelse om männen i svart att man helt enkelt var tvungen att väcka filmserien till liv igen, eller var det hela ett desperat försök att tjäna pengar på ett känt namn? Tyvärr, så som fallet ofta är när det gäller uppföljare, skulle svaret visa sig vara det senare. Med trötta skämt, och en ännu tröttare rollista, lyckas filmen aldrig leva upp till den charm dess föregångare var så kända för. Men In Black III hade potential att ta serien i en ny fräsch riktning, men regissören och manusförfattarnas ovilja att våga ta chanser lämnar den tyvärr i ett slags ingenmansland där varken nya eller gamla fans av franchisen kommer kunna få ut vidare mycket av den.
— — —
Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent
