CD: Box med Kaija Saariahos orkestermusik

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivor fredag, juni 15th, 2012

Kaija Saariaho: Works for Orchestra: Lichtbogen; Grammaire des rêves; Du cristal … à la fume; Caliban’s Dream; Solar; Graal théâtre, Miranda’s Lament; Oltra mar; Nymphéa Reflection; Cinq reflects de l’Amour de loin; Orion; Notes on Light; Mirage. (Ondine/Naxos). 4 cd. Speltid: 69´25 + 55’28 + 73’20 + 63’08.

Pia Freund (sopran), Anu Komsi (sopran), Karita Mattila (sopran), Riikka Rantanen (alt), Petteri Salomaa (baryton), Gabriel Suovanen (baryton); John Storgårds (violin), Anssi Kartunen (cello), Petri Alanko (altflöjt); Tapiola Chamber Choir; Avanti! Chamber Orchestra, Hannu Lintu (dirigent); Finnish Radio Symphony Orchestra, Jukka-Pekka Saraste (dirigent); Los Angeles Philharmonic Orchestra, Esa-Pekka Salonen (dirigent); Orchestre de Paris, Christoph Eschenbach (dirigent)

–

Polarpriset sägs behöva förbättra statistiken för kvinnliga pristagare. Det är lätt gjort. Ge priset till Kaija Saariaho. Född 1952 är hon inte bara en av Finlands utan en av samtidens främsta tonsättare.

Nu har man en enastående möjlighet att införskaffa en hel rad av hennes orkesterverk till ett bra pris. Ondine fortsätter att samla ihop sina inspelningar av finska tonsättare och paketera dem i boxar om fyra skivor. Senast var det Magnus Lindberg som vederfors äran, och nu är det alltså generationskollegan Saariahos tur. Och då skall genast sägas att Ondines inspelningar är förstklassiga och att man engagerat en rad av landets bästa krafter. Här medverkar sångare som Karita Mattila och Anu Komsi, solister som violinisten John Storgårds och cellisten Anssi Kartunen, dirigenter som Esa-Pekka Salonen och Jukka-Pekka Saraste.

Att lyssna till Orion, Notes on light och Mirage är att sugas in och förlora sig i ett ödsligt och oändligt men mycket fascinerande kosmos av mörker, där ständigt skiftande ljusfenomen drar förbi. Nymphea reflection och Oltra mar är inspirerade av de ständigt föränderliga speglingarna och reflexerna i en vattenyta, och i Lichtbogen förenas orkester och elektronik på ett raffinerat och ovanligt lyckat sätt. Att Saariaho har en speciell faiblesse för cellon som soloinstrument visar en rad av verken, men hennes Graal théâtre för violin och orkester är också ett fantastiskt verk.

Där Magnus Lindberg är en eruptiv kraftkarl är den franskorienterade Kaija Saariaho en raffinerad klangmagiker vars musik ofta brinner med en sval men intensiv låga. Båda representerar den samtida konstmusiken när den är som bäst.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

PS. Kulturdelen har tidigare recenserat Saariahos D’om le vrai sens.