Hem » Reportage » Skurhinksprojektet – den svenska städerskans röst

Skurhinksprojektet – den svenska städerskans röst

1970 kom den mycket uppmärksammade boken Rapport från en Skurhink skriven av städerskan Maja Ekelöf (1918-1989).

Ur ett dagbokperspektiv beskrev Ekelöf livet sett utifrån en svensk arbetarklasskvinnas ögon. Boken publicerades som vinnare i en romantävling utlyst av Rabén & Sjögren och Rapport från en Skurhink blev också en riktig storsäljare. Över 40 år efter Ekelöfs hyllningsprojekt till den svenska städerskan startar Cecilia Persson Skurhinksprojektet. Med kamera i hand låter hon dagens städerskor berätta sina livshistorier, vilka sedan publiceras som rapporter i den fackliga tidskriften Kommunalarbetaren.

Själv har Cecilia Person en akademisk bakgrund med arbete på universitet och fil mag i historia och religion. Hon är idag verksam som översättare och tolkare av arabisk litteratur och har skrivit böckerna Sveda, som berör hur det är att växa upp med en psykiskt sjuk mamma, och det samhällsbetraktande verket Tiden- en flod utan stränder. Detta till trots har Cecilia fått jobba nattetid som personlig assistent för att kunna överleva ekonomiskt. När Cecilias mor dog i februari 2011 föddes tankarna till Skurhinksprojektet.

– Min mormor var städerska och i samband med att min mamma dog så kom jag både mormor och min egen historia mycket nära, berättar Cecilia för Kulturdelen. Plötsligt började jag tänka på Maja Ekelöf och hennes bok Rapport från en skurhink. Både Maja och mormor kändes plötsligt väldigt nära. Jag arbetar även nätter som personlig assistent och är därmed förankrad i arbetarklassen rent konkret. Jag är också ensamstående mamma till två barn och har aldrig haft en familj som kunnat hjälpa till. I detta känner jag en stark identifikation med Maja Ekelöf, att den egna viljan inte räcker hela vägen fram. Hon hade förvisso fem barn. Men vi är båda från Värmland. Hon från Karlskoga och jag från Karlstad.

Vad är ditt mål med Skurhinksprojektet?
– Målet är att synliggöra hur klass, kön och etnicitet är plågsamt närvarande i människors liv, berättar Cecilia. Men det är också både ett politiskt och i allra högsta grad – ett konstnärligt projekt. Jag tror att många inte ens tänker på att det finns städerskor, de är en osynlig yrkeskår. Dessvärre är det också många ”papperslösa” fattiga kvinnor, ofta från forna Öststaterna, som är här och städar. I dessa fall rör det sig om ren exploatering. Klass 2012 handlar mycket om att det i modern tid finns starka krafter som försöker förneka olika klassers existens. Detta gör att människor fråntas sin röst och dessutom rätten att tolka tiden. Att det finns ”klassorättvisor” förnekas, och detta blir på de utsatta människornas bekostnad. Det tänker jag inte gå med på. Jag ska göra det jag kan. Därför Skurhinksprojektet

Du anser alltså att ordet är ett mycket mäktigt verktyg i detta sammanhang?
– Jag har en mycket stor tilltro till litteraturen. Jag tror också att det som en röd tråd genom mitt eget författarskap finns en uppriktig vilja att försöka verka för dialog och förståelse. ”Endast som vittne finns människan till”, som Gunnar Ekelöf skrev. Samtalet och berättelserna är det som gör människan synlig och därför är det viktigt att försöka skriva texter som kan visa på människans existentiella belägenhet. Litteratur är ett redskap för att tolka både sig själv och livet. Läs- och skrivkunskap är en förutsättning för demokrati och för att människor kan göra sina egna reflektioner och val. Ord är makt och den som äger språket har makt.

Vad tror du Maja Ekelöf skulle säga om dagens svenska städerska?
– Maja, tror jag skulle säga att inte speciellt mycket har hänt. Tekniken förbättrats men lågstatusen för städerskor består. Nu kallas det ”hygientekniker” precis som om denna nya definition skulle göra städyrket annorlunda. Det är samma tuffa jobb och samma hårda slit på kroppen. Det var ju bara för något år sedan det uppstod debatt runt Karolinska sjukhuset och hur dålig städning i sjukhusmiljö är ett allvarligt hot för hälsan. Städerskor behövs alltid, men får fortfarande på tok för dåliga löner. Det är fortfarande ett osynligt yrke som absolut inte får den uppskattning det förtjänar. 

Cecilia Persson skriver också på en bok inom ramen för Skurhinksprojektet, men arbetstiteln Ekelöf vs Ekelöf, som är ett slags ”röstspel” mellan Gunnar Ekelöf, Maja Ekelöf och henne själv. 

Här kan du också läsa Cecilia Perssons Skurhinks-rapporter.

— — — 

Text: Kristoffer Pettersson
Bild
: Övind Sviland

Share

1 Kommentar för “Skurhinksprojektet – den svenska städerskans röst”

  1. Christer B Johansson

    Va kul att mina vänner får skriva här!

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2019 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree