Scen: Falling in Love Again
Recension, Scen torsdag, juni 28th, 2012
Falling in Love Again
Rikard Wolff och Mathias Blomdahl
Stadra sommarscen 27 juni 2012
I år öppnar Rikard Wolff Magnus Wetterholms Stadra. Det är åttonde gången han angör tiljorna på en av de vackraste spelplatserna i Bergslagen. Vid Greckens strand i juniljus. Mitt emellan Hällefors och Nora. För Rikard Wolff och Mathias Blomdahl är det premiär för deras sommarturné.
Biljettrycket har varit stort och det är två slutsålda föreställningar samma kväll. Wolff låter oss med sångens och diktens hjälp följa med på en resa genom tid och rum. En resa som tar sin början i mellankrigstiden, och slutar här och nu med kopplingar till vårens Let´s Dance och Woolfs publikmedverkan då guddottern Molly Nutley dansade i semifinal med Anton Hysén.
Gemensamt för sångerna och de dikter av Gullberg som reciteras, är sinnligheten, erotiken, romantiken, längtan och sist men inte minst, kärleken. Iklädd en sprakande röd sammetskavaj, och med charmfull utstrålning, lyckas Woolf fängsla oss även denna kväll. Under mellansnacket tar han oss med till barndomens semesterresor som startade i svinottan. Så sextiotal! Vi som är uppväxta med avsaknad av AC och klimatanläggning, vet precis varför man drog i svinottan.
Vi får även ta del av en bländande midnattssol i Nordnorge. Kärlekens intåg i pojkkroppen, föräldrarnas död, den judiska släktens tragiska öde och mycket mer. Det är svårt att inte gripas. Historierna och sångerna handlar om oss alla. Privatlivet blir allas vårt privata. Farmor som försvinner i något av Nazitysklands dödsläger, är också min farmors öde. Jag får ett glapp mitt under föreställningen. Hamnar en mikrosekund i Polen. Mot gränsen till Ukraina. Lägret.
Både hisnande och skrämmande är också det konstaterande Wolff gör, att vi som föddes på femtio- och tidigt sextiotal, kom till världen så kort efter andra världskrigets slut. Hur tiden så här på andra sidan halvtid, känns så mycket kortare.
Föreställningen är tajt och välregisserad. Mellansnack, Gullbergdikter och sånger hänger flott samman. ”Kyssande vind” ”Det finns en sjö ”, ” Pojken på månen” finns med. Likaså ”Vackra pojkar, vackra män”. Och en kväll med Wolff utan Barbara och Piaff är inte att tänka på.
En urskön version av Lorcas dikt om Wien ”Take this Waltz” i svensk översättning, får mig att tänka på att det nog finns en viss likhet mellan mannen med ” A Golden Voice”, alltså Leonard Cohen, och Rikard Wolff. Djupet och den tveklösa känslan vid framförandet. Men också närheten till leendet och humorn mitt i sorgen och svärtan. Gemensamt för sångerna, och de dikter av Gullberg som reciteras, är sinnligheten, romantiken, längtan och kärleken. Inte helt olikt Cohen det heller.
Föreställningen igenom, står Mathias Blomdahl för ett suveränt och inkännande gitarrspel.
Najs start på säsongen, Stadra sommarscen!
________
Agneta Wistrand Rosendal är författare och ingår i kulturdelens redaktion.