Hem » Recension, Scen » Scen: Falling in Love Again

Scen: Falling in Love Again

 

Foto: Sten Wistrand

Falling in Love Again

Rikard Wolff  och Mathias Blomdahl

Stadra sommarscen 27 juni 2012

I år öppnar Rikard Wolff Magnus Wetterholms Stadra.  Det är åttonde gången han angör tiljorna på en av de vackraste spelplatserna i Bergslagen. Vid Greckens strand i juniljus. Mitt emellan Hällefors och Nora. För Rikard  Wolff och Mathias Blomdahl är det premiär för deras sommarturné.

Biljettrycket har varit stort och det är två slutsålda föreställningar samma kväll. Wolff låter oss med sångens och diktens hjälp följa med på en resa genom tid och rum. En resa som tar sin början i mellankrigstiden, och slutar här och nu med kopplingar till vårens Let´s Dance och Woolfs publikmedverkan då guddottern Molly Nutley dansade i semifinal med Anton Hysén.

Gemensamt för sångerna och de dikter av Gullberg som reciteras, är sinnligheten, erotiken, romantiken, längtan och sist men inte minst, kärleken. Iklädd en sprakande röd sammetskavaj, och med charmfull utstrålning, lyckas Woolf fängsla oss även denna kväll. Under mellansnacket tar han oss med till barndomens semesterresor som startade i svinottan. Så sextiotal! Vi som är uppväxta med avsaknad av AC och klimatanläggning, vet precis varför man drog i svinottan.

Vi får även ta del av en bländande midnattssol i Nordnorge. Kärlekens intåg i pojkkroppen, föräldrarnas död, den judiska släktens tragiska öde och mycket mer. Det är svårt att inte gripas. Historierna och sångerna handlar om oss alla. Privatlivet blir allas vårt privata. Farmor som försvinner i något av Nazitysklands dödsläger, är också min farmors öde. Jag får ett glapp mitt under föreställningen. Hamnar en mikrosekund i Polen. Mot gränsen till Ukraina. Lägret.

Både hisnande och skrämmande är också det konstaterande Wolff gör, att vi som föddes på femtio- och tidigt sextiotal, kom till världen så kort efter andra världskrigets slut. Hur tiden så här på andra sidan halvtid, känns så mycket kortare.

Föreställningen är  tajt och välregisserad. Mellansnack, Gullbergdikter och sånger hänger flott samman. ”Kyssande vind” ”Det finns en sjö ”, ” Pojken på månen” finns med. Likaså ”Vackra pojkar, vackra män”. Och en kväll med Wolff utan Barbara och Piaff är inte att tänka på.

Foto: Sten Wistrand

En urskön version av Lorcas dikt om Wien ”Take this Waltz” i svensk översättning, får mig att tänka på att det nog finns en viss likhet mellan mannen med ” A Golden Voice”, alltså Leonard Cohen, och Rikard Wolff. Djupet och den tveklösa känslan vid framförandet. Men också närheten till leendet och humorn mitt i sorgen och svärtan. Gemensamt för sångerna, och de dikter av Gullberg som reciteras, är sinnligheten, romantiken, längtan och kärleken. Inte helt olikt Cohen det heller.

Föreställningen igenom, står Mathias Blomdahl för ett suveränt och inkännande gitarrspel.

Najs start på säsongen, Stadra sommarscen!

________

Agneta Wistrand Rosendal är författare och ingår i kulturdelens redaktion.

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree