Putte i Parken: Den svenska björnstammen, 7 juli
Recension, Scen måndag, juli 9th, 2012
Den svenska björnstammens spelning på Putte i Parken kan beskrivas med ett ord: energisk.
De sju gruppmedlemmarna från Norrköping har tagit Sverige med storm med hits som Vart jag mig än i världen vänder och Svalkar Vinden. Det är just dessa låtar som får fart på publiken på allvar, men sångarna Åke Olofsson och Ambjörn Göransson är glädjespridare och får igång publiken på nästan varje låt. 
De har en avslappnad attityd och verkar uppriktigt ha roligt på scenen. Åke far runt som en duracellkanin och jag är ibland rädd att hans smala ben ska gå av.
Den svenska björnstammen är underhållande att se och sprider en positiv energi som sitter i resten av kvällen. Allting kommer bli bra framförs i en lugnare version vilket fungerar oväntat bra. Ett fel närmare rätt är rolig att sjunga med i, vilket publiken också gör. Men det är först i Vart jag mig än i världen vänder som det exploderar och det blir en enda stor hoppfest ute bland publiken.
Det händer hela tiden något på scenen och jag står ofta med ett stort leende på läpparna av alla tokigheter grabbarna bjuder på. Vid ett tillfälle i början av konserten, då Åke står barfota, påstår han sig få stötar av gitarren. Någon säger till honom att ta på sig skorna för att förhindra detta, och när han tagit på sig en sko utbrister han glatt ”det funka!”. Det är sådana småsaker som lyfter showen och gör att man som publik känner sig bekväm i deras sällskap.
Den svenska björnstammen har en spontanitet och utstrålar en ärlighet som få band gör. De bjuder på sig själva till max, vilket gör att de är ett av de roligaste banden att se live för tillfället.
— — —
Text och bild: Maria Sandström
