Hem » Film, Recension, Videohyllan » DVD: Mannen från Le Havre

DVD: Mannen från Le Havre

Mannen från Le Havre
Regi: Aki Kaurismäki
Drama, Finland/Frankrike, 2011
Distributör: Folkets Bio
Skådespelare: André Wilms, Kati Outinen, Jean-Pierre Darrousin, Blondin Miquel m.fl.
Längd: 90 min
Ute nu på svensk DVD

– – –

Den finske regissören Aki Kaurismäki har en brinnande kärlek till den lilla människan.

I hans underklasskildringar som tecknar det finska trasproletariatet finns det alltid gott om värme och empati, och inte minst underfundig humor. På samma gång har Kaurismäki definierat vad jag vill kalla det finska vemodet. Om man ska hårddra det så består regissörens tidigare filmer av personer som dricker vodka, dricker kaffe, och röker mängder av cigarretter. Ofta under tystnad. En skämtsam förenkling kanske men inte heller så långt från sanningen. Både estetisk och tematiskt har filmerna varit konsekventa där det återhållsamma tempot och spelet är utmärkande drag, och där genrehänvisningar görs till såväl stumfilm och Road Movie som till den franska gangsterfilmen. I Mannen från Le Havre möter vi en delvis ny Kaurismäki.

André Wilms spelar Marcel Marx, en bohemförfattare som lever i självvalt exil i fattigkvarteren i hamnstaden Le Havre. Han försörjer sig genom jobbet som skoputsare eftersom han tror sig komma närmare sina medmänniskor då. Inkomsten är knaper men räcker i alla fall till ett par glas vin på kvällskvisten som han delar med sin fru Arletty (spelad av Kaurismäki-veteranen Kati Outinen). Snart blir Arletty sjuk i cancer men får sin make att tro att den är godartad , samtidigt som Marcel möter den afrikanska flyktingen Idrissa (Blondin Miquel). Han vill inget hellre än att återförenas med sin mor i London, och Marcel beslutar sig för att smuggla ut pojken med båt. Men för detta behöver han tretusen euro. Samtidigt är en kriminalkommissarie dem båda på spåret.

Av det finska vemodet ser vi lite i denna förvånansvärt glada och nästan sockersöta feel-good-historia. Trots att filmen befinner sig på klassisk Kaurismäki-mark gällande skildringen av underklassen är Mannen från Le Havre näst intill melodramatisk och kanske något tillrättalagd. Man skulle rentav kunna anklaga filmen för att vara naiv, om man är på det humöret, men det är jag inte. Filmen är också mer direkt politisk än regissörens tidigare verk då den behandlar Europas flyktingpolitik och vad denna gör med människor. Men detta är också en bedrift – att trots det svartsynta ämnet lyckas göra en film som inte blir svartsynt.

Varför Kaurismäki bytt miljö från Finland till Frankrike vet jag inte. Jag måste säga att jag saknar Helsingforsskildringen även om den franska hamnstaden också fungerar. Kanske faller filmen lite för ofta mot klichén då den är gjord med en utomståendes blick. Det är utlänningens bild av Frankrike snarare än en riktig bild av landet och när dragspelet kommer in i bild blir man nästan lite trött, men bara nästan. Detta räddar Aki dock genom att låta karga och lojala män gå runt i rock och hatt. Jean-Pierre Melville-estetiken är inte så långt borta.

Mannen från Le Havre är en djupt humanistisk film. Den är enkel och vacker. Kanske blir filmen lite för söt ibland, men det struntar jag i. En film att glädjas åt.

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree