CD: Taras Bulba av Leoš Janáček
Recension, Skivor lördag, augusti 18th, 2012
Leoš Janáček: Taras Bulba; Lachian Dances; Moravian Dances (Naxos). Speltid: 54’38
Warsaw Philharmonic Orchestra, Antoni Wit (dirigent)
–
Leoš Janáček vurmade för rysk kultur, panslavism och mährisk folkmusik. På denna cd tar sig det första uttryck i rapsodin Taras Bulba från 1918. Musiken är inspirerad av Nikolaj Gogols novell med samma namn och skildrar i tre satser hur den ukrainske kosackhövdingen Taras Bulba och hans två söner Andrij och Ostap dör. Den sista satsen klingar med visionär ton då Janáček här även söker musikaliska uttryck för Taras Bulbas stora profetia om kosackernas kommande befrielse. Intresset för slavisk folkmusik visar sig i Valakiska danser (1890) och Mähriska danser (1891). Det är tidstypiska och medryckande sviter i stil med Dvořáks Slaviska danser medan Taras Bulba hör till Janáčeks mogna och mycket särpräglade produktion.
Leoš Janáček
Med denna cd följer Antoni Wit och Warszawafilharmonikerna upp förra årets inspelning av Janáčeks Sinfonietta och Glagolitisk mässa – och intrycket är ungefär detsamma. Jag antar att dessa två skivor är tänkta att ersätta Ondrej Lenárds tidigare Naxos-inspelning av Taras Bulba, Sinfonietta och Valakiska danser, och visst har nykomlingen det bättre ljudet. Dessutom är den polska orkestern bättre (och större?) än Slovakiska Radions Symfoniorkester. Klangen är mäktigare och mer avslipad, och stråkarna har en annan fyllighet och värme. Å andra sidan är inte detta en alldeles självklar fördel i denna musik där just det lite kantiga kan vara en kvalitet. Och den tar Lenárd bättre tillvara än Wit. Hans Taras Bulba lyfter bättre fram det originella och gripande, och nog är det synd att Wit (eller ljudteknikerna?) låter finalens pukor drunkna i den magnifika orkesterklangen. Jag tycker nog också att danserna får mer svikt och vitalitet under Lenárds ledning. Men Antoni Wit och hans polacker bjuder på välspelade och välljudande tolkningar, inte tu tal om det.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
