Kriminalroman: Vattenänglar
Recension, Skönlitteratur onsdag, augusti 22nd, 2012Vattenänglar
Mons Kallentoft
FORUM bokförlag
Har utkommit
Det är ett vågspel när man ger sig i kast med någon av dagspressens sommarföljetänger. I år föll jag för en titel: ”Vattenänglar”, av Mons Kallentoft. En poetiskt laddad titel som, skulle det visa sig, väl svarade upp mot den mycket genomtänkta och välskrivna kriminalromanen.
Sommarmorgnarnas tramp i regnvått gräs gav belöning. Ett alltid lika spännande avsnitt. Frustrerande dock med dessa små portioner. Till min glädje fick jag mot slutet av sommaren ett recensionsexemplar, och kunde gotta mig fullt ut åt den inte helt enkla upplösningen.
I ett välbärgat hem hittar en hantverkare husets båda ägare mördade. Båda i en jaccusi. Omgärdade av blodrött vatten. Parets dotter saknas, och Kallentofts huvukaraktär, den intelligenta men gravt alkoholberoende utredaren kommissarie Malin Fors, får fallet på sitt bord. Snart visar det sig att den mördade mannen haft utlandsuppdrag och med största sannolikhet tagit emot mutor. Det är det ena spåret. Namn på stora bil- och flygtillverkare figurerar. Dokument som kommit på avvägar. E-postadresser omöjliga att spåra.
Det andra spåret handlar om deras dotter. Adopterad från Vietnam. Steg för steg närmar sig kriminalteamet en sanning som på ett eller annat sätt berör dem alla. Som barnlängtande med omöjliga fysiska förutsättningar, som adoptivföräldrar och som djupt involverade i det mördade parets omständigheter.
Kallentoft lämnar definitivt ingenting åt slumpen. Njutbart är det att lära känna hans djupt mänskliga mångbottnade karaktärer. Njutbart är det också att upptäcka hur väl kuggar hakar i varandra. Hur han lägger sig vinn om att inte låta vitt stå mot svart. Hur han på ett mycket initierat sätt, för en diskussion om adoptionens för- och nackdelar. Vad händer med barnen i givarländerna, när adoptionerna av olika skäl stoppas? Är det enbart gott för föräldrar och barn? Eller finns det en mörkare baksida, som berättigar även adoption av näst intill sålda barn?
Därtill utgör Kallentofts språk, karaktärsutveckling och konfliktupptrappning, ytterligare en källa till njutning. Precist, avskalat och med en poetisk touch.
En av de bästa svenska kriminalromaner jag läst på länge.
__________
Agneta Wistrand Rosendal är författare och ingår i Kulturdelens redaktion.
