CD: Pianomusik av Stenhammar
Recension, Skivor tisdag, september 18th, 2012
Wilhelm Stenhammar: Klavierwerke (Tre fantasier; Sensommarnätter; Sonat op. 12) (Capriccio/Naxos). Speltid: 61’55.
Cassandra Wyss (piano)
–
Att en 18-årig tysk pianist för sin skivdebut väljer musik av Wilhelm Stenhammar är lika överraskande som glädjande. Cassandra Wyss heter hon, och albumet rymmer Tre fantasier, Sensommarnätter och pianosonaten opus 12. De två första verken är så att säga ofrånkomliga när det gäller Stenhammar. Det gör också att de finns i diverse inspelningar. För de senaste svarar Staffan Scheja (Altara) och Martin Sturfält (Hyperion). Wyss är sannerligen ingen dålig pianist, men hon har en tendens att sagga lite och tappar då den för Stenhammar så viktiga linjen. Fantasierna nr 2 och 3 gör hon till exempel osedvanligt långsamt. Men även i nr 1 är det som om hon liksom hejdar sig och därmed går en del av den Schumannska schvungfullheten förlorad. Även den anslående melodin i Sensommarnätters första stycke hotar att falla isär. Nå, inte heller Scheja är idealisk i dessa verk, så helst tar jag fram min gamla vinyl med Lucia Negro som spelar med all önskvärd känsla och élan. Sturfält har jag tyvärr bara hört smakprov av på nätet, men dessa ger ett mycket gott intryck. Dessutom är hans cd den mest välfyllda. Wyss ger oss sonaten i Ass-dur och Scheja den i g-moll, men Sturfält ger oss båda. Men visst är det roligt att Cassandra Wyss valt att presentera sig med just Stenhammar. Han förtjänar verkligen att uppmärksammas även internationellt.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
Hun verkar mer att försöka uppmärksammas med hennes bröst än med musiken. Jag har aldrig sett en sådana dålig och skrattretande CD-foto. Inte Cassandra Wiss’ fel kanske, men man tänker kanske att Stenhammar är inte bra nog.