Utanför språket

Inlagd av Tove Ekström Krönika måndag, oktober 8th, 2012

Jag befinner mig i ett främmande språk. Eller rättare sagt utanför ett främmande språk. För det är ju som bekant där man hamnar. Lite på utsidan. Nu är jag inte en total nybörjare på franska. Man kan förklara för mig när jag inte förstår. Min värdinna och hennes väninnor viftar med vinglasen och kämpar tålmodigt för att jag ska hänga med i deras samtal. De förklarar uttryck, talesätt och slang. Ibland förklarar de också ganska konstiga saker. Saker som är självklara. Så självklara att jag har börjat undra vilket intryck jag ger när allt kommer omkring. Uppfattas jag som lite… trög? Verkar jag så kunskapsbefriad att man känner sig tvungen att förklara att det finns något som heter mammografi och att det är när man röntgar en kvinnas bröst för att kunna veta om hon har cancer? Att det finns något som heter lavin och det är när det rasar ner massor av snö från ett berg. Och att varje människa har en massa benbitar i ryggen vilka är staplade på varandra och det kallas för ryggrad.

Jag måste alltså verka lite bakom. Tydligen. Ja. Tack och lov finns det en uppenbar orsak: Språket. Häromdagen frågade vännen till min värdinna mig om jag hade sett hennes kofta. ”Ja. Den är i bordet”, löd mitt svar. En annan dag kom jag hem, ställde ifrån mig snabbköpskassarna och förkunnade att jag skulle ”göra kusinen”. En inte så lite oanständig tillkännagivelse på franska. Min värdinna såg uppskakat på mig i ett par långa ögonblick innan hon förstod att jag helt enkelt betonat fel och bara menade ”laga mat”.

Hon vet förstås att jag, till följd av mitt nuvarande kommunikationshandikapp ofta inte menar vad jag säger eller säger vad jag menar. Men det är intryck det handlar om. Om en människa istället för ”Andra världskriget” säger ”Andra järnvägsstationen i världen” banar det inte precis väg för ett ökat förtroende för den människans kunskap om världspolitik och historia. Man kanske inte tar för självklart att den människan vet vad till exempel mammografi är. När samma unga svensk senare, mitt under middagen med de franska väninnorna frågar: ”Vad är en toffel? Är en toffel ett djur?” Ja, då kan man inte precis klandra dem. Innan någon runt bordet hunnit svara följde sagda svensk upp med frågan: ”Är en toffel samma sak som en känguru?” Nej, klandra dem kan man inte.

Det är alltid språket. Kommer alltid vara. Det är något så komplext och allomfattande att det är svårt att hitta någonting, någonstans som inte lyder under dess lagar. Att behärska språk är makt. Det ger ett övertag att kunna tolka de mest spröda undertoner och själv kunna säga exakt rätt sak och på förhand veta hur det kommer uppfattas, vad man kan läsa in i och mellan orden.

Kan man ens tänka utan ett språk? George Orwell skrev i 1984 om hur bokens fiktiva regim lyckats radera ord som ”demokrati” och ”frihet” från böcker, texter och tal. Och därmed också ur tanken. När sedan begreppet ”demokrati” inte längre existerar blir det nästintill omöjligt att föreställa sig det. Utan språket saknar man verktyg att ta till sig, fantisera, förstå. När något inte finns i språket är det svårt att säga om det finns alls.

Då och då händer det att saker går förlorade i glappet mellan svenskan och franskan. Med gemensamma ansträngningar försökte min klass, under trettio minuter av värdefull lektionstid få vår lärare att förstå begreppet ”utanför”. ”Utanför” som i utfryst, alienerad eller ensam. Det är dock bara just ”utanför” som betyder ”utanför”. Sublima skiftningar men fortfarande: Det är inte samma sak. Det visade sig att ”utanför” inte finns på franska. Vår lärare försökte med ”marginaliserad”. Men nej, det innebär att man är utanför samhället.

”En rik människa kan också vara utanför,” förklarade en elev. Läraren kontrade med ”excentrisk”. Nej. ”Annorlunda?” Nej, inte det heller. Läraren förklarade för oss att språk inte bara är samma sak sagt och skrivet på andra sätt. Man måste inte bara översätta orden. Man måste översätta tanken. Jag slog upp ordet ”utfryst” i lexikonet bara för att stöta på den franska termen för ”satt i karantän”. ”Var det det vi hade flugit efter hela tiden?” undrade läraren förvirrat. Klassen skakade på huvudena. Ett hål i språket.

Men man träffar också på motsatsen. Ord som inte finns på svenska och som plötsligt visar sig vara så fantastiskt användbara att man inte kan förstå hur man någonsin klarade sig utan dem. Hur praktiskt skulle det inte vara om man kunde använda sig av alla språk samtidigt för att kunna få fram EXAKT det man har inom sig? Verkligen kunna ringa in det man menar och bli så förstådd det någonsin är möjligt att bli. Det skulle vara som att ge en konstnär hundra nya, hittills okända färger att arbeta med. Oändligt mycket mer skulle bli formulerat och sagt. Man lär sig förvånansvärt mycket av nya ord. Varje begrepp låser upp en insikt. Om någon skulle viska ”demokrati” i örat på en person som vuxit upp i 1984-världen skulle något hända. Något mer än att ännu ett ord kan läggas till vokabulären. Det skulle inte bara vara ett ord. Det skulle vara ett nytt verktyg, skapat för ett arbete man inte visste kunde utföras. Språk är makt.

—-

Tove Ekström, Frankrike