Teater: Teaterföreningen Lysets uppsättning av Hemsöborna

Inlagd av Björn Reimers Kulturdelen rekommenderar, Recension, Scen måndag, november 19th, 2012

Hemsöborna av August Strindberg
Teaterföreningen Lyset
Regissör: Gunilla Orvelius
Scenografi: Olle Söderberg
Carlsson: Peter Krantz
Madam Flod: Eva Dällerud
Övriga medverkande: Filip Nässén, Lennart Winberg, Bella Vehkamäki, Thomas Sönnerstam, Rod Cansby, Kajsa Haavikko Leksell, Britt-Marie Johansson, Fredrik Mångrimm, Sandra Bäckman, Stefan Almstedt.

Visas från 17 november till 16 december på Kungsteatern i Karlskoga.

Betyg:

— — —

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem om halsen”.
Jodå, visst börjar även Teaterföreningen Lysets uppsättning av Strindbergs Hemsöborna med kanske svensk litteraturs med kända inledning.

Det är inte särskilt enkelt att sätta upp en föreställning som Hemsöborna.  Scenerna är i mångt och mycket storstilade. Ett liv i skärgården, karghet, hav, storm, is och kyla. Man kan göra på många sätt, givetvis. Jag tycker Lysets idé är smått genial. Nämligen att skala av nästan allt och ge den fantastiska romantexten en direkt huvudroll. Därtill är skådespelarna aktiva på scenen hela tiden, även när de är inaktiva om ni förstår. Aktiva så tillvida att de under hela föreställningen, mycket andäktigt, följer skådespelet och de agerande skådespelarna. De hanterar även de nödvändiga effektljud och ljudkulisser som används. En skällande hund, en ånbåtsvissla, myggsurr, vattenplask och stormens vinande runt stugknuten. Och viktigast av allt. De agerar kollektivt berättarrösten, avlöser varandra, växeldrar historien framåt med hjälp av August Strindbergs närmast poetiska beskrivningar av livet i en karg stockholmsskärgård. Den väl valda musiken påverkar också föreställningens helhetsupplevelse. Skådespelarnas absoluta närvaro inkluderar även dess kontakter med publiken, både innan och i pausen.

Vi som är så pass gamla att vi minns TV-serien med Sif Ruud och Allan Edvall som madam Flod och Carlsson känner väl igen oss. Karaktärerna ligger nära i flera fall, speciellt just de två nämnda, men även Lennart Winbergs bullrige pastor har vissa likheter med ”originalets” Edvin Adolfsson, trots ibland en något svårbegriplig skånska. Till och med Peter Krantz värmländska dialekt känns mer Allan Edvallsk än genuint värmländsk.

Peter Krantz och Eva Dällerud är och har alltid varit ryggraden i Teaterföreningen Lyset sedan allra första början, så också i denna föreställning. Ett strävsamt par som känns givna i de två huvudrollerna. Peter Krantz Carlsson ligger till viss del nära den som Allan Edvall en gång skapade i TV-serien från 60-talet, men jag tycker Peter gör en mer timid och lågmäld Carlsson som man, trots hans manipulerande, är lätt att fatta lite tycke för.

Eva Dällerud kanske gör sin bästa prestation någonsin på Kungsteaterns tiljor. Hennes madam Flod är säkert påverkad av den som Sif Ruud gestaltade, men ändå har Eva hittat sin egen ”Moster”. Dramatiken som föregår hennes tragiska död är lysande skådespel. En utdragen scen där Carlssons svek drabbar henne hårt. Där besvikelse, frustration och brustet hjärta till slut bryter ner henne.

Ibland sänks helhetsintrycket i en amatörteaterföreställning av ensemblens ojämnhet, vilket är oundvikligt. Visst, det lyser igenom även här, men inte så det stör nämnvärt. Regissören Gunilla Orvelius har lyckats ta ut det mesta ur varje skådespelares innersta själ och skapat en föreställning där kollektivet står ut framför individerna. Alla får ta ansvar och gör det med den äran. Ska någon ytterligare nämnas utanför detta kollektiv så är det Thomas Sönnerstams gestaltning av den late drängen Rundqvist. Med både komik och allvar presenterar han en mer sammasatt Rundqvist än den jag minns från TV-serien.  Därtill Lennart Winberg och hans mustiga tolkning av den törstige pastorn. Att spela drucken utan att överdriva är en konst, men den behärskar Lennart. En man som går från klarhet till klarhet inom den så svåra teaterkonsten.

Så, passa på och njut av nästan tre timmar dramatik när August Strindbergs penna är som bäst innan julstressen fullständigt tar makten över dig och din omgivning. Sexton föreställningar återstår fram till den 16 december.

— — —

Text: Björn Reimers
Foto: Mats Endermark