Klingan läggs ner: Nej tack till öl, mjölk och citron
Debatt onsdag, november 28th, 2012Sveriges Radios P2 planerar alltså att lägga ner programmet Klingan. Den drivande kraften bakom detta är kanalchefen Elle-Kari Höjeberg. Övriga P2-chefer verkar inte ha någon åsikt i frågan.
Andra program som också är akut hotade är Folke (folkmusik) och Felicia (visor). Istället för dessa tre program är tanken att ett slags blandning av alla tre ska presenteras under namnet ”Nya Klingan”. Lennart Wretlind, skaparen av Klingan i dess nuvarande form och programledare sedan tio år, har fått anbudet att ansvara för ett tjugo minuter långt block i det nya blandprogrammet. Att han skulle få programledaransvar, som Elle-Kari Höjeberg påstår, är alltså långt ifrån sanningen.
”Nya Klingan” riskerar att bli en ogenomtänkt blandning av öl, mjölk och citron. Eftersom Lennart Wretlind tackat nej till att bli en del av det nya programmet kommer det inte alls att ha samma kunniga internationella utblick eller sammanhållande grepp. Med detta rustar P2 snarast ner sin omvärldsbevakning.
Klingan är möjligen P2:s mest populära program. Det är inte lätt att säga – ingen exakt statistik finns. Men populärt är det. Att lägga ner just detta program känns märkligt och klåfingrigt. Till exempel fick alldeles nyligen Klingan Radioakademins stora radiopris som 2012 års bästa musikprogram i skarp konkurrens med numera ganska många radiokanalers utbud. Så här löd juryns motivering:
”I sitt musikprogram låter Lennart Wretlind oss följa med på en världsomsegling till exotiska och avlägsna musikaliska hamnar. Radioprogrammet Klingan andas respekt, kunskap och kärlek och ökar förståelsen mellan människor från olika kulturer.”
Men kanske kunde man tänka att P2-ledningen ville satsa på förnyelse – Lennart Wretlind har ju ändå några år på nacken. I så fall låg det väl nära till hands att lämna över stafettpinnen till den unga och alerta Tatiana Rucinska som tidigare arbetade på BBC och har god utblick över världen. Hennes energi kanske skulle utveckla programmet. Men nej – hon avskedas på grått papper.
Här på Kulturdelen har omkring 100 kommentarer – alla negativa till Klingans nedläggning – strömmat in på kort tid. I andra forum har ytterligare minst 1840 kommentarer publicerats. I Sveriges Radios internblad Radiotidningen kallar arkitekten bakom nedläggningen Elle-Kari Höjeberg dessa protester för en ”kärleksförklaring”. Ja det är de naturligtvis men inte gentemot hennes initiativ. Att hon uttrycker sig så är nästan lite nyspråk à la George Orwells 1984. På frågan om hon tar hänsyn till opinionsyttringarna svarar hon så här:
”Jag har haft med deras argument när jag har tänkt. Däremot har det inte lett till några konkreta ändringar i tablån jämfört med den skiss jag hade före sommaren.”
En liten tröst i denna smet är att webbkanalen P2 Världen kommer att fortsätta. Dock under ny ledning av Per Gulbrandsen.
Ännu finns tid att tänka om. Lennart Wretlind är fortfarande full av arbetslust och har mycket att ge. Vi är också många som vill lyssna på just hans program. Det är dumt av P2 att kasta bort en sådan resurs.
Om det värsta ändå skulle hända så får man hoppas att Lennart Wretlind får ett bra anbud av någon smart (helst rikstäckande) radiomakare med sinne för bästa möjliga kvalitet.
—
Peter Ekström
PS. Än så länge kan man lyssna på Klingan på P2 söndagar kl 11.00. P2 Världen hittar man på Sveriges Radios hemsida.
Den som samlat ihop 1840 protester på Facebook mot Klingans nedläggning heter Robert Huselius.
I den stora omgörningen är det fler program som städas bort. Förutom Klingan ryker också Kjell Alinges legendariska program Eldorado.
Enligt Sydsvenska Dagbladet har Kjell Alinge och Lennart Wretlind båda erbjudits att ”komma med programidéer utanför de fasta tablåtiderna”.
Vad gäller Klingan och Eldorado, tycks det tyvärr som om man styrts av en typiskt chefsmässig ängslan inför det särpräglade. Men man får inte glömma, att Höjeberg även har högre makter att slåss mot. Det är inte hugget i sten att P2 ens ska få fortsätta existera — i Danmark har ju dess motsvarighet lagts ned — och hon måste balansera allsköns kulturella önskemål mot att kunna övertyga överheten om att P2 är relevant. Något man måste säga att hon är skicklig på, bortsett från det till synes klumpiga undanstädandet av Wretlind (som dock är 67 år gammal) och Alinge (ännu äldre).
Det är ur det perspektivet protesterna är att betrakta som en ”kärleksförklaring”, alltså till P2 som kanal, och den är jag glad att kunna bidra till. Om de sedan också bidragit till att tablåförändringarna inte blir fullt lika katastrofala som det såg ut i somras, vet jag inte.
Våra farhågor om att det personliga och genomtänkta skulle ersättas av ett halvdassigt Spotify-flöde har dementerats av Höjeberg, som med emfas säger sig vilja värna om den expertis och fingertoppskänsla som finns inom kanalen. Jag befarar ändå att vi kommer att få höra mer av musikflöde, om än utsökt och personligt komponerat, och mindre av tematik och helhetstänkande. Men det får framtiden utvisa.
Hälsar Robert Huselius, radioaktivist och Magma-makare: http://www.radiomagma.org/
Här är den nya tablån: http://sverigesradio.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/2938/2604317_2000_1157.jpg
Min omedelbara invändning är att man varit övertydlig i namngivandet (förutom det kryptiska ”Kaljedoskop” (sic) på söndagkvällarna …). Om ett program heter ”Jazzradion” blir det en vattendelare redan vid första anblicken. Somliga kommer nästan intuitivt att bestämma sig för att detta inte är ett program för dem. Och när man väl lyssnar på det, kommer man att göra det med förutfattade meningar som färgar av sig på musiken man hör. Den egentligen helt irrelevanta frågan ”är detta jazz?” kommer att ligga där i bakhuvudet. (Som synes är jag en varm vän av brett mixande, kulturkrockar och genreignorans.)
P2:s kanalchef Elle-Kari Höjeberg har kommenterat min artikel om nedläggningen av programmet Klingan i ett mail till Kulturdelens redaktion. Hon skriver där att jag har desavouerat alla P2:s ”fantastiska, kompetenta och växande programledare, producenter och andra medarbetare”. Det har jag verkligen inte. Ingenting sådant finns att läsa i det jag har skrivit om nedläggningen av Klingan.
Ordet ”fantastiskt” återkommer i hennes mail. Hon skriver att programmet Klingan är fantastiskt. Men tydligen inte tillräckligt fantastiskt för att få finnas kvar i programtablån.
Jag kan inte förstå varför man lägger ned ett av de bästa programmen P2 sänder och som dessutom vunnit Radioakademins stora radiopris som 2012 års bästa musikprogram. Det är ju helt absurt! Varför ser man inte värdet i det man har som fungerar bra? Jag passar här på att ta upp att programmet Swing som enligt min smak har spelat jazz av bästa kvalite´läggs ned. Är det exempel på den åldersdiskriminering vi har i Sverige eller vad är anledningen till detta? Det är sorgligt helt enkelt.